– Jag yrkade förstås att han skulle dömas på samtliga punkter, och min bedömning var att det skulle ge ett straffvärde upp emot 12 år för huvudmannen.
Det blev 4,5 år.
Hon vill dock inte i detta läge recensera domen.
– Jag kan inte säga mer än att jag bara börjat att läsa, kom precis åter till kontoret. Jag ska gå igenom den noga och se hur de resonerat.
Du har tidigare sagt att flera av kvinnorna mått riktigt dåligt under utredningens gång. Hur tycker du att rättegången gick?
– Jag tänker att det var som förväntat. Naturligtvis ett mål som upprör känslor för alla inblandade. Men rättegången gick enligt plan.
En svaghet som rätten noterar är att alla kvinnor inte kunde vara på plats i rättssalen, på grund av sitt mående. Gällande en av dem hade de åtalades försvarare inte heller haft möjlighet att i polisförhör närvara eller ställa frågor till henne.
Vad betydde det för din sak?
– Naturligtvis är det alltid önskvärt att parter kommer på plats, så att de kan svara på frågor, så i någon mån påverkar det naturligtvis.
Gällande de två medåtalade männen, som båda bor eller har bott i Västervik, yrkade hon på minimistraffet för grov våldtäkt: fem års fängelse.
Vad har varit svårigheten med det här fallet?
– Det svåra har varit omfattningen och att alla målsägande i någon form haft det jobbigt personligen. Det har på något sätt påverkat vad som hänt och deras möjlighet att berätta.
Samtliga sju kvinnor var under 20 år vid gärningstillfället.