Akko Karlsson tillsammans med Tatiana, Natalia, Vitalii, Mykola och Roman Tsiurko, en av de hundratusentals familjer som flytt krigets Ukraina.
Det har nu gått ett par veckor sedan de första krigsflyktingarna anlände till Tjust och många är de kommuninvånare som öppnat sina hem, på lång och på kort sikt, för ukrainska familjer som flytt kriget.
Privatpersoner, företag och föreningar har slutit upp.
– Kyrkan har anordnat träffar och det arrangeras språkcaféer.
– Nu har de flesta som kommit hit kunnat registrera sig hos Migrationsverket också, deras sajt har tidvis varit överbelastad, berättar hon.
I och med registreringen får man som flykting ett uppehållsnummer som bland annat gör det möjligt att söka jobb och att studera, skaffa ett bankkonto och så vidare – att bli en samhällsmedborgare helt enkelt.
De vanligaste frågorna som Akko, i egenskap av spindeln i nätet, fått från värdfamiljerna i Västervik är hur länge hjälpbehovet kan förväntas hålla i sig och om kommunen kommer att ta över värdskapet.
Frågor som förstås inte är så lätta att svara på.
– Eftersom det inte fanns ett organiserat mottagande, varken på statlig eller kommunal nivå, när de första flyktingarna anlände till Nynäshamn gick ju vi som privat initiativ före.
Och civilsamhällets insats i Västervik har gett ringar på vattnet, berättar Akko.
– Det har, ute i landet, börjat talas om "Västerviksmodellen". Jag har tagit emot många samtal där jag fått förklara hur vi organiserat vårt mottagande.
Den senaste veckan har vi ju fått ta del av flera fina solskenshistorier. Men har det dykt upp några problem utöver de rent vardagligt praktiska? Det är förstås extraordinärt att plötsligt ha ytterligare en familj boende hos sig och kanske har man inget gemensamt språk. Har det blivit några omflyttningar?
– Vi har haft 2-3 omflyttningar men det har inte varit något dramatiskt, utan enligt planen. Värdfamiljerna meddelade ju i förväg huruvida de kunde erbjuda boende en kort period eller en längre, "short term" eller "long term". Och överlämningarna har skett på ett fint och lugnt sätt, helt odramatiskt.
Akko berättar att många av de ukrainska familjerna "bondade" och knöt vänskapsband under färden över till Sverige och Västervik, och att man skickat ut efterlysningar i Facebookgruppen för att kunna sammanföra dem med varandra igen.
– Till helgen ordnar vi en sammankomst för värdfamiljerna så att man kan umgås, prata och knyta kontakter.
– Det här kan ju bli långvarigt. Nästa steg är att matcha de nyanlända med företag i kommunen, så att de så fort som möjligt får chans att börja jobba och försörja sig.
Inom kort ska en ekonomisk förening bildas, berättar Akko.
– Viljan att hjälpa och stötta är jättestor i kommunen men alla har naturligtvis inte möjlighet att ta emot flyktingar i sitt hem. Och det är absolut inget man ska känna skam över, vilket jag tycker är viktigt att säga. Det finns ju även andra sätt som man kan bidra på, till exempel genom att bli fadder och hjälpa till med diverse praktiska saker. Man kan också bidra med pengar till matkassan. För det är klart att matkostnaderna ökar väsentligt om man har en familj på fem-sju personer boende hos sig.
Pengarna som sätts in på den ekonomiska föreningens konto ska gå till att främja flyktingfamiljernas och värdfamiljernas vardag.
– Och om det blir pengar över i slutändan har vi skrivit i föreningsstatuterna att de ska gå till Läkare utan gränser, säger Akko Karlsson.
Akko Karlsson och flera av volontärerna i Rådhuset inför flyktingmottagandet förra fredagen.