I Mattias Goldmans svar i VT den 27 september på min artikel om biobränsle tar han inte upp den viktigaste punkten. Tydligen var jag otydlig. När vi använder etanol som fordonsbränsle är det etanolens energiinnehåll vi vill komma åt. Jag hävdade att den energimängd etanolen innehöll var mindre än den energimängd som gick åt för att framställa etanolen. Var systemet slutet skulle med tiden hela systemet kollapsa. Det vill säga den etanol vi framställde skulle användas som enda energislag för att framställa ny etanol. Etanol är ingen långsiktig lösning för fordonsbränsle.Mattias Goldman försöker istället framhålla en ideell bild av vår etanoltillverkning i utvecklingsländerna. Vi minröjer åkerarealer och vi köper etanol så att befolkningen kan köpa livsmedel av oss är hans ideella tes. Landminor har vi exporterat till olika krigande länder i Afrika. Bara för några år sedan fick vi i Sverige en opinion mot export av landminor och vår export upphörde i alla fall officiellt. De fattiga ländernas skogsarealer och regnskog minskar för att bland annat få fram åkermark till sockerrör-, majs- och sojaodling. Sockerrör och majs blir etanol för export och soja samt majs importerar de rika länderna för att använda som djurfoder.Skogsarealernas minskning i de fattiga länderna betyder en 30-procentig höjning av koldioxidhalten! Mattias Goldman anser tydligen att det är helt okej; här finns åkermark att hämta utan begränsningar.Jag hävdar bestämt att åkermark är en begränsad resurs som vi nu i västerlandet till stora delar har lagt och lägger beslag på. Det är en form av smygimperialism. Får vi bort sockerrör från att användas som råvara till socker så går sockerbetan en ny vår till mötes.När det gäller affärer finns det ingen plats för idealitet, det är krass egoism så även när det gäller startande av fabriker i Södra Afrika, Mocambique, Angola, Brasilien eller var någon annanstans på jorden en affärsuppgörelse sker. Har ett land stora utländska skulder så är landet i underläge. Affärsuppgörelsen sker inte på lika villkor, vilket vi i den rika delen av världen är väl medvetna om och utnyttjar.
