Afrika är inte utan hopp
Ingen el, inget rinnande vatten, och en torka som pågått längre än någon tordes tänka på med aids, malaria och tuberkulos som ständiga följeslagare.
Läkarutbyte. Västerviksläkaren Ingvar Hervius har varit i Afrika på att läkarutbyte och arbetat på ett missionssjukhus i Kenya. Foto: ANDERS STEINER
Foto:
- Det arbetade två läkare på det sjukhuset jag var på och jag ersatte den ena medan han fick åka till Nairobi och lära sig mer om barnsjukvård, och den andra när han åkte för att förbättra sina kunskaper inom kirurgi, säger Ingvar Hervius.
Själv ville han göra en hjälpinsats, men även utvecklas både som läkare och som människa. Och en ny erfarenhet var det.
- Jag har varit i Afrika förut som turist, så jag hade väl en aning om vad jag gav mig in på, men det är skillnad när man sitter där mitt i smeten, säger han.
En svårighet var till exempel alla de tropiska sjukdomar som finns i Kenya och som Ingvar aldrig har arbetat med förut, så det tog ungefär två veckor för honom att komma in i arbetet.
- De har många sjukdomar som man sällan kommer i kontakt med i Sverige till exempel tuberkulos, malaria och tyfus.
Den allra vanligaste sjukdomen var aids.
- Var och varannan av de som jag lade in hade aids, eller någon aidsrelaterad sjukdom. Eftersom aids bryter ner immunsystemet angreps de både av infektioner, parasiter och cancersjukdomar. Och de flesta har inte råd att sköta sin hälsa.
- Många kom in så sent att det inte fanns något att göra. De bara dog.
Att det inte fanns så mycket att äta gjorde förstås inte saken bättre. I området där de bodde hade det inte regnat ordentligt på tre år. Det här var förstås en omskakande upplevelse och då var Ingvar glad att hustrun Elisabeth hade följt med.
- Det var bra att ha någon att prata med, säger han.
Och även hon fick chansen att göra en insats för att hjälpa lokalbefolkningen. Många, särskilt barn dör nämligen av ormbett. Ormarna dras till värmen och lägger sig gärna för att sova nära en varm människa. När man sen vaknar och rör på sig hugger ormen till.
- Hon gick och köpte rep och visade dem hur man kunde fläta hängmattor. Då kommer inte ormarna intill när barnen sover.
Sjukhuset där Ingvar Hervius arbetade drivs av irländska nunnor med hjälp av Rotary, Erikshjälpen och den katolska kyrkan. Patienterna fick betala en liten summa pengar, men även den lilla summan var svår att få ihop till för många.
- Det som Afrika behöver bäst är möjlighet till utbildning och sjukvård, sen kan vi inte göra så mycket åt regnet, säger Ingvar.
Han tycker att vi ska försöka stödja Afrika, men inte genom att ge kläder och mat eftersom det underminerar landets egen ekonomi.
- I byn fanns sömmerskor som blev utan inkomst eftersom det fanns billiga kläder skänkta från Europa att köpa. Och skänker man till exempel majsmjöl såblir det billigt och då tjänar odlarna inga pengar längre.
- Vid en katastrof är det okej, men inte annars.
Under sin vistelse på sjukhuset i Kenya fick han heller inte ge bort pengar.
- Om vi skulle skänka pengar till någon så skulle det bara ställa högre krav på nästa läkare som kom dit. Vår gåva var att vi var där och arbetade utan lön och vi gav en del pengar till sjukhuset.
Däremot hjälpte han en sköterska som ville tjäna ihop lite pengar för att ha till barnens skolgång. Ingvar och hans fru föreslog att sköterskan skulle skriva ner några Afrikanska recept. Det gjorde han och de finns nu samlade i ett litet häfte som Ingvar har med sig runt och säljer. Pengarna ska han sen skicka till Kenya.
Trots allt lidande och alla svårigheter tycker Ingvar att han ser hopp hos de människor han träffar och att det är mycket positivt på gång i Afrika.
- Det är omtumlande för den här världen är så fullständigt annorlunda mot vår, men många lever i den och är lyckliga och mår bra.
Som exempel ger han personalen på sjukhuset.
- Ingen av personalen är utbränd och alla trivs med sitt jobb. Även om folk dör på sjukhuset så lyckas personalen hitta glädjen som finns i livet.
Så jobbar vi med nyheter