Abalone Dots möttes av jubel på hemmaplan

Releasepartyn för nyutsläppta CD-skivor är inte någon dagens rätt i vårt Västervik. Inte ännu, är kanske bäst att lägga till, för här börjar hända allt mer på musiksidan.
Men i går kväll var det dags i Stadts mörka nattklubbskällare. Och då lystes den upp av fyra unga supertalanger, Abalone Dots Rebecka Hjukström, Sophia Hogman, Louise Holmer och Elin Mörk.

Alla Sveriges tidningar har redan skrivit om de fyra och deras skiva - och skrivit stort! Det hände i förra veckan efter releaseomgången i Stockholm. Inte bara de allra största tidningarna förresten. I Falukuriren till exempel (om jag minns rätt) försökte man ringa in vad Abalone Dots står för, hur man kan uppfatta dem och deras musik.
Tjejernas budskap var att de var coola. Grabbarna sa rent ut att de var underbara. Mammorna använde begreppet rara. Och papporna tyckte helt enkelt att de bjöd på riktig musik.

Ett extra releaseparty i hemstaden var en självklarhet. Närmare två hundra sökte sig till Stadt. Från småttingar, kanske av sina föräldrar nyfrälsta på frisk musik, till veteraner som alltid hoppas att det kommer fram annat än hard metal.
Skivan som de släpper ut heter "From a safe distance". Något på säkert avstånd alltså. Frågan är om det handlar på avstånd från eller till.

Unga band som försöker ta sig i på marknaden kan ofta slita ut sig i tio år innan de lyckas -om de nu alls gör det.
För Abalone Dots öppnades dörrar på vid gavel. Det hände genom TV-dokumentären i slutet av förra våren i Torsås, ett stycke utanför Gävle.
Flera band deltog. Ämnet var "blue grass". Alla spelade och blev intervjuade. Per Lundholm (han som håller i skivbolaget Sony BMGs artister och repertoarer) blev tipsad om Abalone Dots. Så han kom till Hultsfred förra sommaren för att lyssna. Och blev tagen.

Så började bollen rulla. Kontraktsförslag lades fram. I tre månader förhandlade man, "abalonerna" med hjälp av en jurist. Till slut kunde kontraktet signeras. Tio sidor papper handlade det om.

I flera år hade de ju spelat tillsammans. I julas blev det allvar, och de fyra flyttade till Stockholmstrakten för att bo tillsammans, arbeta tillsammans och lyckas tillsammans.
Nu bor de i Hemmesta på Värmdö. Föräldrarna till Elin Mörks pojkvän Arvid Rudberg äger ett hus där som visade sig lämpligt för ändamålet.

Hur går det till där då? Vi repar, repar, repar, säger Rebecka. Och i mars började de spela in skivan som kom att heta "From a safe distance". Tolv låtar. Nio av dem är Rebeckas egna. Sophia har gjort musiken till tre. Elin har bidragit med texter. Louises bidrag blev över men ligger nu beredd för nästa skiva.
Alldeles ensamma känner de inte sig där ute på Värmdö. Sveriges popdrottning, Marit Bergman, är ett fint stöd. För att inte tala om Lars Winnerbäck som de ska börja turnera med, som förband från 26 oktober. Lars är ju från Linköping. Men närmare Västervik än den staden kommer inte turnén. Kalmar finns i alla fall med.

Att inte Västervik är med beror säkert på att hela turnén var spikad innan Lars Winnerbäck visste vad Abalone Dots var för något.
Turnén tar slut 9 december. Vad händer då?
Semester?
Nej, minsann. Skivbolaget ligger på: Skriv, skriv nya låtar!

Deras musik kallar de "soft grass". Vad betyder nu det?
Jag tror att vitsen med begreppet är att ingen egentligen vet, att Abalone Dots är hur fria som helst och säkert kan leta sig in på flera nya vägar.
I gårdagstidningen fanns en artikel om en annan ny och uppseendeväckande stark grupp här i Västervik, Ad Astra. Det gav onekligen en tankeställare.
Nya band har plötsligt förebilder. Det hade inte Abalone Dots!