Luis Eduardo Arrigada Toro, kallad Bigote (mustasch på spanska) var högt uppsatt inom den chilenska motståndsrörelsen. Han är saknad sedan 1989 och han fru Estrella tror han blev dödad av sina egna, efter att ha stämplats som förrädare, något hon är övertygad om är felaktigt.
Vi träffas hemma hos dottern Valentina i hennes lägenhet i Västervik. Barnbarnen Ossian och Leo sover middag en stund och familjens två katter hittar på bus.
Den 11 september 1973 tog Augusto Pinochet makten i Chile genom en militärkupp och tvingade bort presidenten Salvador Allende. Det inleddes en jakt på Allendes anhängare och många mördades eller tvingades till landsflykt.
När Estrella träffade sin blivande man Luis Eduardo Arrigada Toro 1974 var han redan involverad i motståndsrörelsen. Han hade tillhört ungdomsdelen av kommunistpartiet. Efter militärkuppen fortsatte de att kämpa. Eduardo tvingades fly från sitt hem och togs emot av Estrellas föräldrar och kärlek uppstod mellan de två.
Eduardo fortsatte sitt arbete inom motståndsrörelsen och Estrella utbildade sig och började arbeta som barnmorska. De bildade familj fick först en son och sedan en dotter.
– Det var ingen som trodde att det skulle pågå så länge. Och det blev värre och värre i omgångar.
– I en diktatur vet man aldrig vem som är ens fiende. Det kan vara din granne, eller din kusin.
Regimens jakt på Eduardo fortsatte. I ett försök att få upplysningar om var han befann sig kidnappade de Estrella.
– Jag blev torterad med elektricitet för att de ville ha information om Eduardo. Det höll på en dag och sedan släppte de av mig i en annan stad och sa åt mig att börja gå och inte titta bakåt. Jag trodde inte att jag skulle överleva.
Bara någon vecka innan hade samma sak hänt en annan kvinna och då hade det placerats en bomb i hennes väska, berättar Estrella.
– Efter kidnappningen var det kört för oss, säger hon.
Hon blev förföljd och kunde inte fortsätta jobba. Barnen blev hotade och hon vågade inte släppa iväg dem till skolan. Till slut fanns det bara en möjlighet, att fly.
Det fanns flera anledningar till att hon och barnen tog sikte på Sverige.
– Framför allt var det underbart att det var på andra sidan jorden. Jag hade vänner som flydde till andra länder i Sydamerika, men det räckte inte, de blev tagna i alla fall. Dessutom hade jag hört talas om Sverige under min utbildning till barnmorska och hört att det skulle vara bra här för mammor och barn.
Sedan följde en kamp för att få lämna landet, och Estrella fick till slut tillåtelse av familjedomstolen att åka. Mammor fick nämligen inte ta barnen ur landet utan pappans tillstånd. Och eftersom han var eftersökt av regimen kunde han ju inte ge sitt tillstånd.
Den här bilden på general Augusto Pinochet, vänster, och president Salvador Allende, är tagen den 23 augusti 1973, bara några veckor innan militärkuppen. Efter Pinochets övertagande inleddes en jakt på Allendes anhängare och många mördades eller tvingades till landsflykt. (AP Photo/Enrique Aracena, File)
Dottern Valentina var fem år när de lämnade Chile. Hon minns bara fragment, och flygresan därifrån, berättar hon.
– Det jag tänker mest på nu är hur mitt liv skulle sett ut om vi hade stannat. Om vi ens hade överlevt.
Men att återvända var aldrig ett alternativ.
– Aldrig i livet! säger Estrella.
Hon berättar att trots att Chile numera är en demokrati, så finns det gamla kvar och bubblar där under ytan.
– Det finns de som hävdar att det som hände var nödvändigt. Och det finns till och med de som hävdar att det inte har hänt, precis som med Förintelsen under andra världskriget.
Hon har nyss kommit tillbaka efter en resa till Chile, där hon har processer som pågår.
Den sista gången hon såg sin man var 1988 när han besökte flyktingboendet i Fågelfors, där hon då bodde med de båda barnen.
– Han hade kommit dit under falskt namn och reste inte direkt ifrån Chile utan via omvägar. Plötsligt stod han bara där i dörren.
Estrella erbjöd honom att stanna, men Eduardo kunde inte tänka sig något annat än att bege sig tillbaka till kampen. Han ville att hon skulle ta barnen och följa med.
– Han hade sina principer. Men jag vägrade.
Bara ett år senare försvann han. Vad som har hänt honom är fortfarande okänt.
– Troligtvis dödades han av sina egna. Han blev stämplad som förrädare när han kom tillbaks efter ett attentat där han var den enda som överlevde.
Men att Eduardo skulle kunnat förråda sina egna går Estrella inte med på.
– Det är bara inte möjligt, säger hon.
Processen för att ta reda på vad som hänt honom har avstannat. Det finns dock en man som kan veta vad som hänt.
– Troligtvis var det han själv som dödade Eduardo, eller så gav han order om det. Men han sitter redan fängslad och vägrar att prata.
Det senaste besöket till Chile rörde dock hennes egen process, mot de som utsatte henne för tortyren som fick henne att fly landet. Hennes advokat i Chile hade hittat några från den hemliga polisen.
– Vi hade en konfrontation och det känns bra. Det viktigaste är att se till att det blir skrivet någonstans att det här har hänt.
Barnbarnen vaknar från sin tupplur och minstingen Leo ropar entusiastiskt "mormor är här, mormor är här!" till sin storebror och det blir kramkalas i vardagsrummet.
Att mormor är en stor favorit är det inga tvivel om.
– Nu ska jag hem och baka piroger, säger Estrella.
Och då menar hon de köttfärspirogerna som kallas empanadas, som Chile är kända för.
De har nämligen mycket att fira i september. Inte militärkuppen förstås, men både Estrella själv och båda barnen fyller år den här månaden.
– Och så är det Chiles nationaldag den 18 september. Det firar vi alltid.