50 år i samma lägenhet
Rut har stortrivts. "Vi har aldrig haft så stora pretentioner".
Min make Arne och jag flyttade in i vår fina tvårumslägenhet för femtio år sedan, i oktober 1953 då huset var precis nybyggt, säger Rut Karlsson som nu blivit ensam i lägenheten. Foto: ANDERS STEINER
Foto:
En av deltagarna, och lite av huvudperson på festen, var 80-åriga Rut Karlsson.
Hon är den som bott längst i området, faktiskt ända sedan husen byggdes för 50 år sedan.
- Jag bor fortfarande kvar och stortrivs i den tvårummare på 55 kvadrat med balkong på Vimpelgatan som Arne och jag flyttade in i den 1 oktober 1953, berättar Rut Karlsson som föddes i Gunnebo där hennes familj bodde i "kasernen".
Rut är en riktig krutgumma som inte har minsta problem med att bo på tredje våningen i en trappuppgång utan hiss.
Hon är pigg och urstark i armar och ben efter decennier som hemsamarit och har inte minsta problem med de 45 trappstegen upp till sin lägenhet.
- Jag går upp och ned varje dag och även till tvättstugan då och då. Herregud vad många trappsteg det måtte ha blivit under det halvsekel som gått!
Före detta telverkaren Arne Karlsson drabbades vid jultid för två år sedan av en stroke och blev delvis förlamad. Han bor numera på Tjustgården, där han i VT varje dag följer med noga inom framför allt idrottens värld.
Arne, som blir 77 år i januari, var själv aktiv inom såväl ishockey som fotboll och bandy.
- Det är omöjligt att få upp honom till vår lägenhet numera, men vi tar ofta hem honom till min dotter och hennes familj som bor i markplanet på Östersjövägen. Där kan vi vara vid födelsedagar och andra fester.
- Vid julfirande är vi också hos en dotterdotter i Kvennaren, berättar Rut Karlsson.
Även före 1953 bodde Arne och Rut hos Riksbyggen på Idrottsgatan.
- Där hade vi bara ett pyttelitet rum med sovalkov och kokvrå. Vi har aldrig haft så stora pretentioner.
När makarna Karlsson i oktober 1953 för första gången steg in i den tomma våningen på Vimpelgatan 11A fylldes de av en stor lycka.
- Allt var ju så troligt stort. Den splitter nya lägenheten kändes som ett hav, säger Rut Karlsson som minns att det var svårt att få tag på en lägenhet på 40- och 50-talen. Man fick anmäla sig och sedan stå i kö.
Rut Karlsson sätter sig på köksstolen och tittar ut över ett novemberdisigt Västervik. Utsikten är fin härifrån.
- Arne skulle alltid ha bästa utsiktsplatsen. Han ville se bort mot Lidhemsskolan och gamla vattentornet. Nu har jag övertagit hans plats.
-Ja, vi har trivts så bra i lägenheten. För 13-14 år sedan fick vi renoverat i kök, hall och badrum. Då fick vi bo i en barack nere på gården ett par månader.
- Hyran är också bra. Den är numer 3273 kronor i månaden.
Har det aldrig funnits planer på att skaffa eget hus?
- Vi har en fin sommarstuga i Ytterhult. Då har det passat bra med bara en mindre lägenhet i stan. Sedan vi blev pensionärer har vi varje år bott på stugan från maj till september.
- Arne älskar att vara vid stugan och har inte varit så förtjust i att resa. Själv har jag dock med en väninna åkt på flera bussresor ut i Europa, avslöjar Rut Karlsson innan vi tar farväl av henne.
Så jobbar vi med nyheter