Hittegodset förvaras på polishuset i Västervik.
I polisens förråd för hittegodscyklar hänger just nu 24 cyklar och väntar på sina ägare. För tio år sedan var siffran för det mesta nästan det tredubbla, runt 70.
Åsa Reimer, gruppchef för receptionen i lokalpolisområdet Västervik, ser en förklaring till minskningen i att många saker som tappats bort eller hittats, läggs ut i olika grupper på sociala medier, till exempel Facebook.
På så vis kan föremålen förenas med sina ägare utan att man behöver blanda in polisen.
– Det är ett lägre inflöde av hittegods generellt, inte bara cyklar, säger hon.
Det händer att privatpersoner lämnar in cyklar som har stått länge i ett cykelställ, men för att räknas som hittegods, måste cykeln ha stått där ett bra tag. Särskilt om den är låst. En låst cykel är nämligen en signal om att det finns en ägare till den.
För att en cykel ska räknas som hittegods, måste den dessutom vara i gott skick.
– Många kommer hit med ren skrot, men det är inte hit det ska, säger Åsa Reimer.
Skrotcyklar, till exempel sådana som har hittats i vattnet och som det växer havstulpaner på, ska till Målserums avfallsanläggning, inte till polisen. Samma sak gäller med cyklar som saknar exempelvis ett hjul.
En cykel med havstulpaner på, räknas som skrot.
Cyklar som har lämnats kvar i ett förråd, när någon har flyttat från en hyreslägenhet, är inte hittegods. Dem ska hyresvärden ta hand om.
Men först måste den gamla hyresgästen få sex månader på sig att komma och hämta dem, eller tre månader, om hyresvärden väljer att skicka en uppmaning om att hämta cykeln.
Det är inte bara att knalla in i cykelförrådet, som synes av denna skylt.
En sak som Åsa Reimer tycker är bra när allmänheten lämnar in, är nycklar. Borttappade bilnycklar kan ställa till problem för den som drabbas, och det är dyrt att byta lås till en lägenhetsdörr.
– Nycklar ska sparas i tre månader, men vi sparar dem i minst ett år. Ibland kommer det in personer och letar, säger Åsa Reimer och visar en låda med nycklar som väntar på sina rätta ägare.
Åsa Reimer med ett gäng nycklar som kommit bort från sina ägare.
Det händer att även polisen använder sig av sociala medier för att söka efter ägaren till något borttappat. I så fall handlar det ofta om något som har lite mer värde, eller om det är nycklar, om en hel knippa.
Djur är en annan sak som polisen ibland får använda Facebook för att finna ägaren till.
Är djuret chipmärkt, kan ägaren hittas den vägen.
– Men är de inte chippade, eller om det blir ett läsfel, är sociala medier bra, säger Åsa Reimer.