Yvonne Martinsson, 65, Mönsterås (men uppvuxen i Västervik):
– Jag tittade nog på tv:n och såg det då. Jag tyckte det var fruktansvärt när man såg flygplanen flyga rakt in i byggnaden, och tänkte mycket på hur många som var därinne, och hur många som dog.
Bertil Hellman, 78, Helgenäs
– Jag jobbade inne i Västervik då, på gymnasiet, och satt i bilen på väg hem när jag hörde det på radion. Så fort vi kom hem slog vi på tv:n.
Monika Hellman, 74, Helgenäs
– Jag fick veta av min man när han hämtade mig med bilen på väg hem, jag jobbade på Ellen Key-skolan i Västervik. Jag trodde inte det var sant. Man minns det tydligt, det var chockartat.
Britt-Marie Hallingby, 77, Köpenhamn
– Jag var i bilen med min väninna efter att ha varit på hennes hemort i Valdemarsvik, vi var på väg till Västervik. Mittemellan Valdemarsvik och Västervik hörde vi om nyheten på radion. Jag har själv varit i flygbranschen, så jag fick lite extra hjärtklappning. Min väninna var också i flygbranschen, så vi satt nästan och höll varandra i handen. Det första när man kom hem blev att trycka på tv-knappen.
Margareta Idebäck, 73, Jönköping (sommarboende i Fårhult):
– Ja, det minns jag, för vårt barnbarn fyller år just den 11 september, så vi skulle på barnkalas. Vi såg nyheten precis innan vi skulle på kalaset.