Förstasidans nedre del såg ut så här. Flygfältet stängde, och telefonförbindelserna till Flatvarp fungerade inte på grund av fallande träd.
Strömavbrottet på vattenverket vid Hjorten gjorde att vattentornet redan vid 15-tiden var tömt på varje liten droppe vatten. Felet tog tid att lokalisera och på lasarettet började oron sprida sig. Ångpannan krävde nämligen stora mängder vatten och någon reserv fanns inte att ta till.
Först sent på kvällen hade ett reservkraftverk inhämtats från Kimstad, som åter fick liv i vattenverket. Vid det laget hade en förtvivlad veterinär Gösta Algoth tvingats smälta snö för att få det vatten han behövde.
Vid det laget hade Gunnebo varit utan ström sedan förmiddagen, likaså stora delar av södra Västervik. Lika illa var det i Hummelstad, Odensvi och Hallingeberg. En stor tall hade fallit ner över 20 000-voltsledningen i Dröpshult.
På Norrlandet hade ett tiotal telefonstolpar fallit omkull, och längs rälsen mot Hultsfred låg 28 träd som personal på tåget fick röja bort med sina medhavda motorsågar.
Nordanvinden blåste i 11 sekundmeter och förde med sig stora snömängder. Särskilt tufft var läget i Loftahammar, och Flatvarp var helt avskuret från omvärlden.