– Vi togs på sängen, vi förstod inte att det skulle komma så många, säger Tomas Kronståhl.
Så här i efterhand konstaterar han att tecknen fanns där. Konflikten i Syrien hade pågått ett tag. Något år tidigare hade det börjat varnas för att flyktingströmmarna skulle bli större. I valrörelsen 2014 uppmanade dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt svenska folket att vara berett att öppna sina hjärtan inför en kommande flyktingvåg.
– För oss blev det tydligt när det kom busslaster med ungdomar till oss som det inte fanns bostäder till. Allra tuffast blev det för socialförvaltningen. Socialchefen blev någon form av fastighetsmäklare.
En pensionerad före detta anställd togs in för att jaga lokaler och rekrytera personal för att kunna ta hand om ungdomarna.
– Längre fram kom det fler familjer. Då blev det andra boenden som det blev tal om.
En kväll ringer det till Tomas Kronståhl. I andra änden hörs en riksbekant röst, det är Skaraentreprenören Bert Karlsson.
– Han säger att han ska öppna boende i kommunen. Jag frågar var. Han svarar: "Det talar jag inte om".
Senare visar det sig att handlar om några flerfamiljshus i Blackstad som Bert Karlsson vill göra till flyktingboende. Planerna blir dock aldrig verklighet.
Anekdoten pekar på vad Tomas Kronståhl tyckte var ett stort problem. Kommunerna blev inte delaktiga i var flyktingarna placerades. Han tar ett annat exempel.
– Plötsligt fick jag telefonsamtal om att det kommit bussar med flyktingar till Totebo. Man fyllde upp tomma lägenheter där med över 100 personer. Det är en ort med 200 invånare. Jag hade inte aning i förväg, och jag bor på orten.
Om man ska se det ur Migrationsverkets perspektiv: Hade det inte funnits en risk att kommunerna kunnat bromsa placeringar så att Migrationsverket inte kunnat hitta bostäder åt de flyktingar som kom?
– Jo, så är det nog, men ska man se det långsiktigt och få en integration som fungerar så måste kommunerna få bli mer delaktiga. Skolan i Hjorted fick helt plötsligt en himmelens massa barn som skulle in i klasserna.
Han summerar mottagandet i Totebo med: "Visst blev det problem, men någonstans funkade det till slut".
En utmaning under den här tiden blev den demokratiska processen.
– Om man ska följa alla steg i rätt ordning så tar det tid. Nu fanns det inte tid. Vi gjorde så att vi gav de andra partierna information så mycket som möjligt, och så kunde beslut ibland få tas i efterhand.
Finns det något ni kunde ha gjort bättre?
– Vårt samhälle är inte uppbyggt för att ta emot så mycket människor på kort tid. Även att vi är ett enormt rikt land så handlar det inte om ekonomi i det läget. Det finns inte personal. Det finns inte resurser.
Han nämner skolan som ett område där han i efterhand funderat på vad som händer om det kommer in flera elever som inte kan svenska i en klass. Riskerar de andre eleverna att få en sämre utbildning än vad de har rätt till? Är det i så fall bättre att inledningsvis ha specialklasser för nyanlända elever?
Staten får ett blandat betyg av Tomas Kronståhl. Å ena sidan var statsstöden för att ta emot nyanlända generösa. Bidragen räckte till och blev över. Kommunen kunde göra avsättningar till fonder som bland annat kunde användas till de integrationsinsatser som gjorts av föreningslivet.
Just responsen från föreningarna är något som imponerade på Tomas Kronståhl. Han räknar upp en rad föreningar som sökte från fonderna, och som gjorde "ett enormt bra arbete".
– Det jag också fått höra är hur människor tycker att de utvecklats när de öppnat sig, och lärt känna nyanlända.
Samtidigt konstaterar han också att flyktingvågen gett många människor en möjlig syndabock för allt de inte tycker är bra i samhället. Han har funderat bland annat vilken betydelse flyktingvågen haft för att Sverigedemokraterna gått starkt framåt i tidigare S-fästen.
Under flyktingkrisen såg många en chans för landsbygd och småstäder: Genom att ta emot nyanlända skulle man kunna lösa problem med kompetensförsörjning och krympande befolkning.
Lyckades Västerviks kommun ta den chansen?
– Som jag har fått till mig så har Region Kalmar varit bra på att suga upp människor med vårdkompetens bland de nyanlända.
Han tar socialförvaltningen i Västervik som exempel, som i krisens akuta sked fick arbeta hårt. I somras var uppemot 150 sommarvikarier nyanlända.
– Vi behöver människorna.
Ett annat dystrare exempel är det senaste årets rapportering från Edsbruk. Där fylldes både lägenheter och skolan upp med nyanlända. Problemet är att orten ligger långt i från både utbildning och jobb. Många familjer har flyttat vidare.
Det verkar vara svårt för landsbygden att växa genom flyktingmottagande.
– Där behöver vi vara mer innovativa. Det går inte att gå efter första sidan i instruktionsboken, svarar Kronståhl.
Han tar ett som han tycker framgångsrikt exempel. I Loftahammar knöt samhällsföreningen kontakt med asylsökande som var beredda att flytta till orten. Inledningsvis mötte modellen motstånd. Bland annat tvingades kommunen ändra sitt stöd till mottagandet för att det skulle vara rättsligt korrekt.
– Men projektet genomfördes, och det har gått fantastiskt bra, säger Kronståhl.
Ett problem som han sett under de här åren har varit att asylsökande gått sysslolösa alldeles för länge i väntan på uppehållstillstånd.
– Ta dem som kom till Totebo 2015, och fick gå där år efter år, utan att någon frågade efter dem. Det är inte konstigt om man då inte känner någon tillhörighet till samhället.
Nu har riksdagen beslutat om undervisning i svenska och samhällskunskap från dag ett.
– Det har vi råd med. Alternativet är vansinne.
Några dagar innan intervjun genomfördes har flyktingmottagandet åter blivit en debatt i Västerviks kommunfullmäktige. Socialisterna Välfärdspartiet varnar för att statsbidragen för flyktingmottagandet inte täcker kostnaderna. Täcks inte kostnaderna befarar partiet att kommunen tvingas ta pengarna från någon annan del av sin verksamhet.
Tomas Kronståhl säger att han funderat en del på den debatten dagarna efter.
– Det är klart att vi måste ha koll på ekonomin. Vi får inte tumma på våra grundläggande uppdrag. Å andra sidan, om vi inte haft de 150 vikarierna i somras hur hade det gått i äldreomsorgen då?
Han lägger till:
– Det har aldrig varit meningen att vi ska gå med vinst på flyktingmottagandet. Vi gjorde det av humanitära skäl.