Palliativ vård innebär i grunden vård i slutet av livet. En palliativ diagnos kan en patient leva med i allt från någon vecka till flera år.
Den palliativa vården vid Västerviks sjukhus haltar. Det menar Bengt Arvidsson, överläkare och basenhetschef, på sjukhuset.
Tidigare har det på Västerviks sjukhus funnits tankar om att ha en särskild palliativ vårdavdelning. Men Arvidsson har släppt den tanken, det är inte så många patienter som behöver sådan vård varje dag.
Däremot vill han ha en mobil enhet med rätt kompetens och resurser som kan sättas in på den avdelning där vård i slutet av livet behövs.
Som det fungerar nu finns det palliativa vårdplatser på pappret. Men i praktiken finns det inte sängar som exklusivt användas för vård i slutet av livet. Alla sängar som finns på sjukhuset behövs. Beläggningen är 95 till 110 procent varje dag. Någon särskild rörlig palliativ enhet med ansvarig läkare med palliativ specialkompetens finns inte.
– Det ska finnas palliativa platser på kirurg- och medicinavdelningarna och på kvinnokliniken, men som chef kan inte jag definiera de här platserna, säger Bengt Arvidsson.
Han riktar kritik mot den bild en del politiker ger. Han menar att vad som sägs inte alltid stämmer med hur det ser ut i verkligheten.
– Valspråket är att alla ska ha lika vård var man än bor, men så fungerar det inte. Men politikerna vill inte ha någon folkstorm, de vill ha lugn och ro.
Arvidsson beskriver hur arbetet med smärtlindringen ser ut på sjukhuset för de patienter som har fått palliativ diagnos.
Eftersom ingen enskild läkare har ett övergripande palliativt ansvar faller ansvaret på några enskilda läkare som har andra ansvarsområden. Temporära lösningar kommer och går. Arvidsson har själv arbetat med att lägga in smärtlindring genom ryggmärgskanalen. Men en annan mer beständig lösning är önskvärd.
Ylva Åselius som arbetar som konsultsjuksköterska med palliativ specialkompetens på Västerviks sjukhus drömmer om en slutenvårdsenhet för patienter i livets slutskede, liknande den som finns i Kalmar. Det finns platser på avdelningarna som ska vigas åt patienter som befinner sig i slutet av livet. Men ingen specifik enhet.
Åselius eftersöker dessutom en kompetenshöjning för personalen. Varje vårdavdelning har sjuksköterskor som har ett visst palliativt ansvar.
– En viktig del av mitt arbete är utveckling av den palliativa vården, samt utbildning.
Men hon har även mycket patientkontakt. Flera VT har talat med berömmer Åselius engagemang.
– Det handlar om att ha en helhetssyn som inkluderar psykiska, sociala, fysiska och existentiella frågor.
Det dominerande problemet i livet slutskede är smärtlindring. Inte minst cancerpatienter känner ofta stor smärta på slutet. Men även andra problem uppstår; fysiska med illamående och rosslighet, och psykiska med ångest, oro och ängslan.
– Patienterna har många frågor. Det gäller att ha tid att kunna besvara dem, att finnas där, att vara närvarande.
Hon varnar för beslut som baseras på ekonomisk grund.
– Mycket ska mätas. Men det finns en risk att det som inte kan mätas, tillit, trygghet och omhändetagande glöms bort. Det är patienterna som blir förlorarna.
Den här webbartikeln är ett sammandrag av de två längre artiklar som i dag publiceras i pappers- och e-tidningen.
Artikelserien fortsätter i morgon tisdag och på onsdag.