Mitt i det trauma som naturligt följer en dramatisk händelse finns tacksamheten över att de fortfarande har varann. Att inte branden tog något liv.
– Och vi är omgivna av goda människor, det hjälper oss, säger Jonna.
Hon och barnen, Edit sju och Gustav fyra, var kvar hemma i Valdemarsvik den här gången. Med sig ombord hade Nalle en vän till familjen för en resa över Atlanten.
De hade hunnit till Lauwersoog, Holland. Lagom till morgonkaffet kändes en underlig lukt.
– Jag förstod att det brann och ryckte åt mig brandsläckaren, berättar Nalle.
Panel bröts upp för att hindra spridning. Men det var bråttom, det finns mycket brännbart på en båt och efter fem minuter var båten övertänd.
Ett fåtal saker kunde räddas, men det mesta blev lågornas rov tillsammans med drömmar, förhoppningar och många personliga saker.
Genom polis och räddningstjänst fick de båda sjöfararna hjälp med kläder och boende medan de kollade bästa sätt att ta sig hem med de saker de lyckats rädda.
– Vi gjorde det som var enklast, köpte en liten bil, säger Nalle.
De kom därför hem i en Hollandregistrerad bil, men det var inga problem i Malmötullen.
– De sa bara ”välkomna hem”.
Under tiden var det Jonna som så skonsamt som möjligt fick förklara för barnen att båten var borta, samtidigt som hon själv skulle tackla den omtumlande händelsen.
– Jag kan bli helt kall och fokusera på det jag måste göra, så jag tog hand om det praktiska med försäkringsbolag och sådant, säger Jonna.
– Men sedan… nu kan jag komma på mig själv med att bara sitta och stirra framför mig.
Oundvikligt kommer tankarna på vad mer som kunde ha hänt. Om de sovit, om de varit ute till havs. Trots räddningsdräkter, brandsläckare, livbåt och avancerad nautisk utrustning skulle det ha blivit betydligt svårare.
I den 17 meter långa S/Y Lady Sparrow hade de skapat ett flytande hem, byggt och egenhändigt inrett med allt som behövdes för att bo. Under en period på tre och ett halvt år gjorde familjen också det, bodde i båten i Valdemarsviks hamn.
Som utbildad sjökapten har Nalle haft brandövningar som en del i utbildningen. Familjen har också övat tillsammans inför långseglatser över Atlanten och till Västindien.
– Man ska alltid veta exakt var alla saker finns. I en båt ska ha allt ha bestämda platser och alla ombord veta vad de ska göra, säger Nalle.
Hav och båtar har alltid spelat stor roll i bådas liv. Första åren bodde de på Torrö där Nalle var yrkesfiskare, men blev den enda på ön som var det. Valet blev att sälja fastigheten på Torrö och köpa en stor fritidsbåt.
Nu efter jul skulle familjen göra en resa till Västindien igen. Hoppet är att kunna få tag i en ny båt men än vet de inget om hur det kan bli.