"Om vi inte hade haft så hårt tryck på luncherna så hade vi gått i konkurs för länge sen", säger Kenneth Ulm, här fotad för en tidigare artikel.
På måndagen möttes Bakfickans gäster av en lapp på dörren om att restaurangen på Storgatan höll stängt. Samma dag hade ägarna vänt sig till Norrköpings tingsrätt och begärt att företaget skulle försättas i konkurs.
När vi får tag på krögaren Kenneth Ulm på tisdagen berättar han att inkomsterna helt enkelt har varit för låga i förhållande till de skenande kostnaderna. Förutom hyra, löner och ständigt stigande priser för råvaror har även elpriserna blivit en huvudvärk vintertid.
– Och sen kan du ju räkna ut hur mycket man får in i februari–mars på en lunchrestaurang, säger han.
– Det funkar helt enkelt inte. Vi har kämpat järnet i tre år, men det är för dyrt att driva restaurang i dag.
Kenneth Ulm berättar att en stängning har varit på gång ett tag – och att den till slut blev oundviklig.
– Om vi inte hade haft så hårt tryck på luncherna så hade vi gått i konkurs för länge sen. Men det går inte att leva bara på luncher, säger han.
Hans fru och delägare, Catarina Bothin, konstaterar att de inte är ensamma i sin situation.
– Kolla hur många företag som har gått i konkurs. Och allting blir dyrare, säger hon.
– Men man får ha förståelse för att folk inte går ut och äter på samma sätt, utan drar in på saker, säger Catarina Bothin.
Den här lappen mötte Bakfickans gäster på måndagen. Samtidigt hade ägarna vänt sig till Norrköpings tingsrätt och begärt sitt eget företag i konkurs.
Paret tog över Bakfickan för tre år sedan, efter att Kenneth varit kökschef från öppningen 2020. De uppger att de har "några" anställda, som påverkas av konkursen, men vill inte gå in på några siffror.
För deras egen del har Catarina Bothin sedan tidigare ett annat jobb och Kenneth Ulm har redan fått ett erbjudande om ett nytt restaurangjobb. Men samtidigt är han trött efter att ha jobbat 60–70 timmar i veckan i tre års tid.
– Jag har slitit som en åsna för att få det att gå runt. Och på sommaren är det ännu värre, då är man uppe i 300 timmar i månaden, säger han.
För några månader sen hamnade Kenneth Ulm dessutom på sjukhus efter en tids sjukdom.
– Jag struntade först i det, för jag hade inte tid att ha ont, säger han och berättar han efter bara en veckas vila "med morfindropp" var tillbaka på jobbet igen.
– Så jag behöver vila nu, säger Kenneth Ulm och skrattar.
Vi har utan resultat sökt konkursförvaltaren, för att fråga om det finns tankar på driva restaurangen vidare i någon annans regi.