Det är en gnistrande förmiddag, där kvicksilvret letat sig ner mot 10 minusgrader när vi träffar Bengt "Månen" Karlsson på gården i Änghästhagen mellan Gusum och Valdemarsvik. Snön ligger djup för första gången på flera år. Det är något Bengt, skidentusiast som han är, är mycket nöjd över,
Men han är inte bara entusiast: han har också spårat upp skidspår på ägorna som alla som vill kan använda gratis.
– Jag tycker inte att man ska behöva betala för att åka skidor. Vi har listat oss på skidspar.se men så är det många som vet om det ändå och kommer. Jag ser det lite som att jag ger tillbaka för alla dem som spårat åt mig i alla år ideellt, säger Bengt som berättar att det nu finns tre slingor på tre kilometer: Två på fälten och ett som går i skogen.
– Jag har inte räknat hur många det är som hittat hit men det är ofta fyra-fem bilar parkerade ute på vändörat.
För de som inte minns det har Bengt härjat ordentligt i skidspåren på sin tid. Han kom tvåa i Vasaloppet 1968 och har flera SM-meriter: silver på tremilen 1965 och brons från 15 kilometer 1966 tävlande för Valdemarsvik och det är bara några av de meriter han har haft i skidspåren och i orientering.
– Jag har haft ett stort skidintresse hela livet men på senare år har jag fått minska ner på skidåkningen för hälsans skull, berättar Bengt som dock följer skidorna på tv:n.
– Nu har ju skidåkningen ändrat sig så mycket sen jag åkte, det är ju inte riktig skidåkning längre så det blir hellre skidskytte.
Han har dock uppmärksammat Linn Svahns framfart i spåren.
– Hon åker på ett sätt som påminner om den gamla stilen när hon åker klassiskt och glider lite på skidorna, det ser inte ut att gå så fort som det gör. Många springer ju på skidorna nu när de åker sprint och det var ju förbjudet förr. Det handlar om att belasta skidorna med kroppsvikten, Stina Nilsson gjorde det, Linn Svahn gör det och så finns det några till, bedömer Bengt Karlsson.
Trots sitt stora skidintresse har han bott kvar i Valdemarsvikstrakten (född i Nygärdet) hela livet, och också tävlat för Valdemarsvik, även om snötillgången inte alltid varit den bästa. Men han tycker att det var bättre med snö förr.
– Det flesta år var det snö förutom ett och annat år, 1957 kom det knappt någon snö alls och på 1970-talet var det också några snöfattiga vintrar, säger Bengt Karlsson som också beskriver att det varit en utmaning att vara skidåkare på dessa breddgrader.
– Det växlar ju så mycket här och blir sällan ett jämnt stadigt skidföre, det blir mildväder och sen kallt så man har ju fått valla mycket för olika fören och det är ju lite jobbigt.
Han har spårat upp på ägorna de senaste sex-sju åren men det var alltså några år sedan det var aktuellt. Nu däremot har snön och kyla kommit så skotern och spårmaskinen har fått jobba den senaste tiden.
Hur mycket tid har du lagt ner på spårningen?
– Jag vet inte, jag har kört de här banorna som sammanlagt är nio kilometer ett par gånger och sedan gick det en eftermiddag på att såga ner toppar som ramlat ner över vägen och björkar som tyngts ner av snön. Jag lägger ner den tid som behövs, säger Bengt som absolut tycker att det är värt det.
– Det är en glädje för oss, vi är ju ganska isolerade här nu och alla som kommer hit är så positiva. Sedan behöver det finnas lite skidspår härikring för det är många som vill ut och röra på sig.