Leif Svensson börjar presskonferensen med att fråga journalisterna om de sett succéfilmen "En man som heter Ove". I den spelar Rolf Lassgård en man i övre medelåldern som tagit på sig att se till att ordningen upprätthålls i villakvarteret.
Det sägs inte i klartext, men Vänsterpartiet tycks se sig lite som Västervikspolitikens Ove.
De ser flera tecken på hur gränser förskjuts steg för steg.
Leif Svensson och Mariann Gustafsson ger en rad exempel: Både från kommuninvånare och från de styrande.
Det görs undantag från strandskyddsreglerna, successivt tillåts större undantag från bebyggelseregler i detaljplaner och man bortser från naturvärdesinventeringar när man pekar ut områden för exploatering.
Bland överträdelser bland privatpersoner tar de upp svartbyggen som exempel:
– Det finns svartbyggen över hela kommunen. De upptäcks om vi råkar ha vägarna förbi, eller om svartbyggaren blir osams med grannen. Som granne förväntas man annars acceptera svartbygget, säger Leif Svensson.
Det största avsteget säger han finns i centrala Västervik: Roddklubben.
– Jag kommer vid varje möte med miljö- och byggnadsnämnden ställa frågan var ärendet ligger tills dess att frågan är löst, säger han.
Han pekar ut en grupp som växer när normerna luckras upp: Juristerna.
Den som vet hur man kan utnyttja möjligheter att överklaga kan förhala kommunala beslut under lång tid.
– Man hade inte kunnat bygga vid Roddklubben med tom plånbok, säger Leif Svensson.