När Jessica Janson drabbades av utmattningssyndrom drev hon ett eget företag.
– Verksamheten började på hobbynivå, det var roligt och gick bra, så jag startade ett aktiebolag. Det rullade bara på, berättar hon.
Utan att hon själv såg vad som hände växte stressen.
– Jag gick från att ha många bollar i luften, till att tappa kontrollen.
Hon missade sådant som hon tidigare inte haft något problem med att klara av.
– Utåt sett sågs jag nog som oansvarig, säger hon.
Det gjorde att stressen blev ännu större.
– Stressen styrde mitt liv, konstaterar hon.
Exempelvis påverkades hennes matvanor. ”Jag måste bara göra det här först, sedan kan jag äta” var en vanlig tanke.
Hon jobbade ofta från klockan sex på morgonen till klockan elva på kvällen. Till slut blev det helt enkelt för mycket.
– Jag somnande hemma och sov i två dygn, berättar hon.
Då uppsökte hon en läkare, vilket hon önskar att hon hade gjort långt tidigare. Diagnosen blev utmattningssyndrom och rådet var att sjukskriva sig, vilket hon gjorde. Snart kände hon dock att hon var tvungen att ändå hitta ett jobb, för att kunna försörja sin familj och samtidigt behålla sitt företag. Så hon började jobba igen.
– Det fungerade en månad eller så.
Sedan dess har hon varit sjukskriven i perioder. I ett streck har hon nu varit sjukskriven sedan september 2013. Så här i efterhand tycker hon att det är obegripligt att inte omgivningen reagerade, exempelvis genom att uppmana henne att ta det lugnare. Förutom att hon jobbade betydligt mer än normala arbetstider, stressade och började glömma bort saker, gick hon också ned i vikt.
– Men under hela den här tiden var det bara en person som kommenterade att jag såg trött och mager ut.
Hon tycker att omgivningen har ett ansvar att reagera, som många gör vid fysiska skador. Just detta, att reaktionerna kring fysisk och psykisk ohälsa är så olika, irriterar henne.
– Kroppsligt sjuka får en helt annan respons och förståelse.
När Jessica stressade som mest hade hon inte en tanke på vad som höll på att hända. Men nu ser hon att varningssignalerna fanns där. Hon minns bland annat en gång när hon skulle räkna en summa pengar, hon räknade om och om igen.
– Men det gick inte, säger hon.
Så, vad kan man göra för att undvika att stressen blir för stor på arbetet? Jessicas främsta tips till alla arbetsplatser är att se till så att det finns tid och möjlighet till lugna lunchraster.