Anna-Karin Hammersjö anställdes som lärare på Ellen Keyskolan 1993. Ungefär tio år senare började hon sin bana som rektor, först tillsammans med Ola Karlsson, sedan själv. Nu, tio år innan pension, väljer hon att sluta som rektor för att istället anta nya utmaningar.
– Det är ett så pass tufft jobb att jag inte skulle vilja jobba tio år till med det.
Att återigen ägna sig åt undervisning lockar däremot. Men först ska hon själv studera en termin.
– Jag ska läsa in behörighet för att undervisa i svenska som andraspråk.
Till hösten börjar hon sedan undervisa nyanlända vuxna, vilket hon beskriver som en spännande utmaning.
– Rent egoistiskt tror jag att det kommer ge mig mycket, bidra till nya tankesätt.
Hon ser också fram emot att få mer tid till att läsa böcker och umgås med barn och barnbarn. Samtidigt finns det mycket hon kommer sakna med Ellen Keyskolan.
– Jag kommer att sakna farten. Och förstås personalen och eleverna.
Farten och variationen i yrket är en stor del av det som Anna-Karin gillar mest med rollen som rektor.
– Ingen dag blir som man tänkt sig den. Det kan vara ett stressmoment, men framförallt är det väldigt roligt.
Anna-Karin tror att prestigelöshet är en viktig egenskap hos en rektor. Men också att våga förändra och att inse att förändringar tar tid. På Ellen Keyskolan har hon framförallt varit med och förändrat förhållningssättet kring elevernas förmåga. Förr hette det att ”du kan om du vill”.
– Nu jobbar vi utifrån att ”eleven vill om de kan”.
Det innebär att om en elev inte kan gäller det att förstå varför, för att sedan kunna diskutera fram hur problemet ska åtgärdas.
Under hennes tid som rektor har även skolpolitiken medfört nationella förändringar.
Hur har du upplevt den politiska förändringen?
– De nya styrdokumenten är bra. Men jag kan tycka att vi har för många nationella prov nu. Det finns en hysteri i mätningar.
Bland de roligaste utmaningarna Anna-Karin brottats med som rektor är att utveckla skolan så att rätt saker görs.
– Dagens elever behöver inte lära sig samma saker som jag fick lära mig i skolan.
Hon för ett resonemang om att samhället har förändrats fort på flera plan och fortsätter förändras ännu snabbare.
– Det enda vi kan veta är att vi inte kan veta vad eleverna behöver lära sig. Därför behöver de lämna skolan med en förmåga att lära sig nytt och vara förberedda på förändringar.