Redan 1893 fanns regler kring upphandling – men det var fram tills EU-inträdet bara riktlinjer. När Sverige tog klivet in i unionen 1995 förband vi oss till en lagstiftning som ska gynna den fria rörligheten. Med andra ord; svenska företag ska kunna sälja varor och tjänster utomlands, och utländska företag ska kunna handla med Västerviks kommun.
I praktiken är det dock ytterst få utländska företag som säljer varor eller tjänster till kommunen.
– En tredjedel av alla upphandlingar vinns av företag i kommunen, en tredjedel av företag i regionen och en tredjedel av nationella företag. Det är bara enstaka företag utanför Sverige, säger Ulla Öhrn, upphandlingschef.
Lagen säger att alla upphandlingar över cirka två miljoner kronor ska läggas ut i en europeisk databas, TED, som alla företag kommer åt gratis.
En konsekvens av de gemensamma lagarna är att de krav som ställs på företagen måste vara samma i hela Europa. Det går alltså inte att ställa krav på exempelvis var livsmedel som köps in produceras, eftersom det står i strid med den fria rörligheten. När det gäller miljö och djurskydd har Sverige till viss del fått sänka sina krav – men i och med ett nytt EU-direktiv, blir förhoppningsvis miljökraven högre.
– Vår miljölagstiftning och djurskyddslagstiftning har fått stryka lite på foten, men vi håller på att komma tillbaka där.
Många har tolkat det nya direktivet som om att ordet "närodlat" kan få användas, men så är det inte.
– Å andra sidan finns det inte heller så många lokala producenter av livsmedel idag. Vi hoppas på att det kan bli fler.