En färdväg ska snitslas och skyltas, kartor ska tryckas upp och mopeder ska ses över och i förekommande fall servas.
– Ja det är mycket att göra, skrattar Anton Kasselstrand, som är engagerad i Ukna Hembygdsförening. Det är femte eller sjätte året hembygdsföreningen anordnar mopperallyt, beroende på hur man räknar. Förra året ställdes ju rallyt in.
– Och något år före det så regnade det, och då kom det inte så många alls. Nej, i år hoppas vi på sol, säger Anton.
Kasselstrand berättar att det brukar komma ett femtiotal deltagare i varierande ålder till rallyt, från när och fjärran.
– De kommer från Gamleby, Västervik, Åtvidaberg… Förra gången kom den mest långväga från Eskilstuna.
– Ja ett av de första åren var det alldeles fullt på Ica-parkeringen, minns Michael Johansson. Han har åkt flera gånger förut, och gör sig nu redo för startfältet på söndagen.
Medelåldern är nog i det högre spannet.
– Det är många som ”på äldre dar” köpt sig sin ungdomsmoped nu när de har tid och pengar, berättar Johansson.
Mopedisterna startar vid hembygdshuset i Ukna. I år är rundan ungefär fyra mil lång, och går både via grusvägar i skogen och asfalterade vägar, bort mot Ryvenäs och tillbaka. Så det gäller att ha tankat innan start.
Tidigare år har rallyt startat prick klockan elva.
– Och då försvann alla samtidigt i ett moln av blå rök, säger Kasselstrand och skrattar.
– Men i år blir det flygande start, för att glesa ut oss, tillägger han.
Tidigare år har också mopedisterna samlats vid ett café längs vägen. I år ingår i stället korv och dricka vid ett stopp längs rutten, i startavgiften på hundra kronor: ytterligare en pandemianpassning.
– Att samlas allihop och tränga ihop oss på ett café vore dumt.
Längs vägen finns också en tipspromenad där stoppen är bemannade. Lokala frågor ska det vara, eller frågor om teknik.
– Och de ska helst inte vara googlingsbara, betonar Kasselstrand.
Om någon deltagare skulle bli stående under resans gång åker hembygdsföreningen ett extra varv efter rallyt, med släp för att transportera hem mopederna till mållinjen, och någon regelrätt tävling är det inte. Snarare är det sällskapet och omgivningarna som är charmen, berättar Kasselstrand.
– Nej, man vinner inget på att vara först i mål. Men det är väldigt trevligt att åka runt och njuta, säger han.