Cilla har en egen stol vid köksbordet, intill Kristina förstås.
Det var i slutet på maj 2020 som Kristina Jonsson och hennes man Johnny blev sjuka i covid-19. Vid första kontakten med sjukvården bedömdes de inte behöva vård. Två dagar senare blev det transport med ambulans för dem båda.
– Johnny hade bekymmer om Cilla. Det hörde jag. Sedan har jag inget minne av någonting, förrän vi var tillbaka på IVA, säger Kristina och tittar på hunden Cilla, 14 år, som sin vana trogen sitter på stolen bredvid mattes vid köksbordet.
Sedan de var ifrån varandra fem månader då, 2020, har Cilla full koll på var Kristina är och vad hon gör. Husse kom aldrig tillbaka, så Cilla är extra noga med att hålla ett öga på matte.
Kristina kom tillbaka, men hon skulle inte säga att hon är helt frisk. Fortfarande är 50 procent av lukt och smak borta och lungorna är inte som förr. Hon blir lättare andfådd.
Dessutom har hon ju inte bara haft sjukdomen att repa sig från, utan även sorgen efter sin livskamrat.
– Det tar tid, väldig tid, konstaterar hon.
Cilla var egentligen husses hund, men nu är hon ett fint sällskap åt sin matte i vardagen.
Kristina har ett fint sällskap i hunden Cilla, som nu har hunnit bli 14 år.
När Kristina väl kom hem, hann hon bara vara hemma i nio dagar, innan hon fick åka in igen. Hon hade problem med både in- och utandningen.
– Jag vet att jag satte mig på sängen. Sedan vaknade jag på sjukhus. Som tur var, var min dotter, Lena Wehlin, hemma och ringde ambulans.
Kristina opererades, men det blev inte bra, så hon fick opereras igen senare. Hon minns att hon tyckte att det var kusligt att bli opererad i halsen.
Kristina och Cilla håller koll på vad som händer i grannskapet.
För två år sedan var hon på väg tillbaka ordentligt, när hon plötsligt halkade och bröt fotleden.
– Då blev det stillasittande igen, och allt sådant är av ondo, när man ska försöka rehabilitera sig, säger hon.
Såhär i efterhand är hon nöjd med den vård hon fick som covidpatient. Utan respiratorn hade hon inte levt i dag. Men all cortison och all antibiotika ledde till långvariga problem med magen.
– De öste cortison och antibiotika över mig. Man visste inte hur man skulle hantera det då, och det är ju förståeligt.
Cilla håller sig helst i närheten av Kristina, som var ifrån henne så länge 2020.
Trots allt som hänt, kämpar hon för att hänga med och göra sådant som hon tycker är roligt.
Under sommarhalvåret sköter hon trädgården.
– Det är ett sätt att hålla sig i gång.
På vintern är det symaskinen som gäller. Hon visar ett av sina projekt.
– Jag har sytt ett lapptäcke av Johnnys flanellskjortor. Det är inte färdigt, men det kommer att bli färdigt, säger hon.
Så här års sitter Kristina en hel del vid sin symaskin. Här gör hon ett lapptäcke av Johnnys gamla flanellskjortor.