Inhägnaden som löste mysteriet med höstrågen

Dovhjortarna i norra kommundelen har nu blivit så många att de utgör ett rejält problem för lantbrukarna. Även skogen påverkas.

Ulf Svensson, Conny Jakobsson och Håkan Svensson begrundar skillnaden mellan inhägnat och inte inhägnat på åkern i Tyllinge.

Ulf Svensson, Conny Jakobsson och Håkan Svensson begrundar skillnaden mellan inhägnat och inte inhägnat på åkern i Tyllinge.

Foto: Ingrid Johansson-Hjortvid

Tyllinge2020-05-27 08:00

Håkan Svensson i Dalhem brukar 100 hektar åker och vall. Han arrenderar bland annat ett fält vid Tyllinge, där han hösten 2018 på försök satte upp en inhägnad av metallgrindar i den nysådda höstrågen. Han hade läst om andra som gjort så och var nyfiken på metoden.

Innan dess hade han funderat över varför skördarna sjönk, om han hade gjort något fel. Inhägnaden, som fått mycket uppmärksamhet i branschen, gav svaret. Där dovhjortarna inte kom åt att beta, växte rågen fin och frodig.

Nu är försöket inne på andra året. När vi besöker platsen, tar Håkan fram tumstocken och mäter rågen i inhägnaden: 90 centimeter. Utanför är den bara 35.

Men djuren har betat så jämnt över hela fältet att det först är svårt att förstå att det verkligen är viltskador det handlar om. Om det inte vore för inhägnaden.

Håkan räknar med att viltskadorna kostar honom uppemot 200 000 kronor per år.

Att stängsla in med el fungerar inte. Conny Jakobsson, som sitter i förvaltningsgruppen för Västervik Norra, berättar att hjortarna inte respekterar elstängslet, utan trasslar in sig i det.

– Det enda som fungerar är det viltstängsel som finns vid vägarna, men sådan ekonomi har vi inte i lantbruket att vi kan hägna in med det, säger Håkan.

Conny bedömer att avskjutningen skulle behöva dubbleras, om de ska få bukt med problemen. Nu har dovhjortarna även börjat äta av granplantorna, eftersom det är sådan konkurrens om maten.

– Vi måste skjuta fler icke hornbärande djur, för att få ner stammen.

Karta: Tyllinge
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!