Det var sent i höstas som kvinnans källare svämmade över sedan en säkerhetsventil till ett expansionskärl utlösts.
En VVS-firma kom till platsen och konstaterade att oljepannan var trasig och måste bytas.
Kvinnan tog kontakt med sitt försäkringsbolag som informerade om att ett pannbyte måste godkännas av dem i förväg för att de skulle kunna reglera skadan.
Enligt kvinnan försäkrade VVS-firman att de skulle se till att rutinerna följdes. En ny panna sattes in.
Men när skadan skulle regleras med försäkringsbolaget visade det sig att man inte alls godkänt pannbytet och att det underlag som VVS-firman lämnat in för bedömning inte gav tillräckligt med information för att försäkringsbolaget skulle kunna godkänna åtgärden.
En annan VVS-firma kontaktades, som gjorde bedömningen att ett pannbyte inte var nödvändigt. I stället skulle pannan ha kunnat lagas.
Kvinnan ville då inte betala fakturan för den nya oljepannan men erbjöd sig att betala det en reparation skulle ha kostat. En mellanskillnad på 23 000 kronor. VVS-firman hade förståelse för kvinnans argument och uppmanade henne att strunta i att betala fakturan så länge.
Men några månader senare dök ändå en faktura upp på pannbytet. Kvinnan hade där fått 5 000 kronor i rabatt, men kostnaden var ändå avsevärt högre än vad den skulle ha varit för en reparation. Kvinnan bestred fakturan men bolaget accepterade inte detta utan skickade den till ett inkassobolag.
Kvinnan menar att bolaget brutit den muntliga överenskommelse hon hade med dem om att inte betala fakturan. Hon har därför vänt sig till Allmänna Reklamationsnämnden där hon hoppas få rätt angående den summa hon är villig att betala till VVS-firman.