Sedan mitten av februari mot slutet av april är han och hela ensemblen ute på en ny turné i Sverige. Ordet ny betonar jag särskilt för föreställningen har ett speciellt namn, ”Labero Inferno”.
Joe Labero gör inte något orimligt eller otroligt. Det han gör är omöjligt! Inte kan man hugga huvudet eller halva kroppen av en människa och efter några minuter plocka fram honom hel igen. Men Joe kan. Gång på gång plus en rad av andra kroppsliga ingrepp. Och visst sitter vi fascinerade av den virtuositet som han själv – och som han skapar i hela ensemblen – bjuder på över rampen. En extra ros till Elin König Andersson, ensemblens superakrobatiska cirkusprinsessa!
Något annat att undra över är detta. Finns det flammor (jag menar eldflammor, inte artistflammor) som man inte bränner sig på.
Hela föreställningen Inferno flammar. Innan allt drar igång får vi råd från ridåtexter att hålla oss lugna och ta reda på var nödutgångarna finns: ”Hela föreställningen fylls av höga ljud, pyroteknik, vassa föremål och massor av eld.”
Hettan från scenflammorna letar sig även ut till publiken, i varje fall de närmast sittande.
Tänk – ända sen 1991 och succén ”A Magic Night” på Berns i Stockholm har han hållit på, även långt bortom Sverige. Och Labero låter ju så internationellt – vem är han egentligen?
En smålänning bevars!. Med efternamnet Johansson. Om du tar de två första bokstäverna i det namnet samt likadant i hans tre förnamn, Lars, Bengt, Roland så hittar dudirekt hans artistnamn. 50 fyllde han förra sommaren, och det finns ingenting i hans sceneri som får oss att tro att han tverkar om framtiden.
Det är inte billigt att gå på Labero-shower. Under 400 kostar ingen biljett. Men långt över 900 laberosugna kom till Sporthallen. Igår kväll var det likadant i Skövde. Sen avrundas turnén åter i Småland med Eksjö som finalplats.