– Det var inte meningen att det skulle bli så här egentligen.
Det är det första Mia Hagman kan konstatera. Det andra är att det gått bra ändå.
Vi träffas på företagets kontor, bland chaufförer, fikabröd, hennes mamma Ingegerd Hagman och pappa Bo, och de tre Shihtzuhundarna Lisabet, Madicken och Alva.
– Det blev lite Junibacken över det hela, säger Mia om namnvalet på hundarna.
I år är det hennes tjugonde år i familjeföretaget Godsservice i Västervik AB. Hon är delägare och spindeln i nätet. Och Mia, ingen säger Marie, bär vare sig det var meningen eller inte på ett Västerviksarv.
Hon är en av flera kvinnor som drivit transportföretag i en annars ganska "grabbig" bransch. Under 50-talet var det hennes farmor Inga Hagman som efter en separation från sin man Harald drev företaget. Vid samma tid fanns ett transportföretag till med en kvinna vid rodret. Hon hette Märta Edström. I bräschen gick även en till kvinna som hette Hildur Eriksson.
– Men det är lite så i den här branschen. Det är små familjeföretag som ganska ofta drivs av kvinnor, det är inte så konstigt för oss.
Hon är egentligen utbildad fritidspedagog och arbetade som au pair i USA. Efter ett år blev hemlängtan för stor. Efter hemkomst flyttade Mia runt i landet för att till slut återvända till Västervik. Efter några år på olika fritidshem blev hon sjuk.
– Jag har väldigt dåligt immunförsvar och fick allvarliga sjukdomar hela tiden. Barnen var ofta sjuka. Mot slutet var jag konstant sjuk och var tvungen att lägga av.
Under tiden som hon funderade på om och hur hon skulle skola om sig började hon hjälpa till i familjeföretaget.
– Pappa jobbade då men sedan bara blev det så att jag tog över. Jag började styra med mer och mer och när pappa blev sjuk blev jag anställd. Och det var 20 år sedan.
Det var egentligen inget pappa Bosse ville, villkoren för egenföretagare tyckte han var för tuffa. Men Mia ångrar sig inte.
– Det är en jättetuff bransch, vi skär verkligen inte guld med täljkniv. Men jag vet inte vad jag skulle göra annars och jag trivs.
Det är sammanhållningen och stämningen hon gillar.
– Det är en tuff och grabbig jargong men jag har aldrig blivit märkligt behandlad för att jag är tjej. Jag gillar raka rör och är nog mer en av grabbarna.
Hennes dagar börjar vid halv fyra på morgonen då hon går upp och kör till Hultsfred där Schenker har kontor. Godsservice i Västervik är tranportörer av deras gods. I säng går hon vid klockan 21.
Kommer du att fira dina 20 år på något speciellt sätt?
– Alltså, jag har inte firat min 50-årsdag än, det var tre år sedan. Men tårta får det väl bli, säger Mia och skrattar.