En app på telefonen berättar vad det strå på burken. Det finns många hjälpmedel men Emanuel använder än så länge få.
Emanuel Pil är uppvuxen i Totebo, här har han bott i sina 30 år, och trots att han idag nästan är helt blind så kan han ta sig runt själv om han måste även att det kan ta emot. Helst tar han hjälp.
– Jag skulle kunna gå själv till affären men väl där måste någon hjälpa mig att handla så då kan jag likaväl få hjälp att komma dit, konstaterar han.
Vi sitter i köket, Emanuel tänder flera lampor i taket, det är bra om det är ljust, ska det visa sig.
Han har något som kallas retinitis pigmentosa, en ögonsjukdom som är ovanlig, den drabbar mellan två till fyra barn av 100 000 födda, enligt Socialstyrelsen. Drygt 200 personer har någon form av sjukdomen i Sverige.
När Emanuel var runt 12 år började han märka att delar av synfältet försvann. Det blev en långsam marsch mot där han är idag. Själv använder han uttrycket "blind" men det finns viss syn kvar.
– Jag ser kontraster mellan ljust och mörkt, om det är stor kontrast, så det är bra att tända.
Han sätter på kaffe.
– Jag började se sämre, framförallt om det var skymning. Jag kunde köra moped ett tag men från 18 år blev det sämre. Jag fattade att jag aldrig skulle få ta körkort.
Att inse att man nog kommer att bli blind i tidig ålder var inte lätt.
– Det är fortfarande svårt ibland, och jag har varit deppig i perioder. Men så är det väl för alla människor, oavsett om man är blind eller inte. Men idag mår jag ju bra, det måste jag säga.
Han fick hjälp genom vården och fick träffa en psykolog.
– Jag fick till mig lite verktyg för att försöka hantera det. Och det gick väl okej. Men jag har inte förlikat mig helt med tanken på att jag alltid ska vara blind. Vissa dagar är bra, andra sämre.
Han får hjälp av familj och vänner, annars skulle det inte gå, säger han. Så mycket hjälpmedel har han inte ännu, en termometer som talar är bra att ha så man vet hur vädret är och när maten är klar.
– Det är inte så kul att äta "överkörd" kyckling varje gång, så den kan jag använda termometern på. Annars så har jag inte jättemycket hjälpmedel. Jag använder min vita käpp när jag är ute, den har jag vant mig vid men i början var det svårt. Det var ett stort steg för mig när jag började att använda den.
– Det är svårt när jag tappar något. Jag tappade en airpod och en polare fick komma och hitta den, den låg i ett litet mellanrum vid kylen så den hade jag aldrig hittat själv.
På telefonen finns en app, Seeing AI. Med den kan han "scanna" sin omgivning och appen tolkar vad som syns på bilden. Det fungerar ganska bra, även om den lägger på tio år på undertecknads ålder...
Emanuel arbetar heltid på Totebo AB, genom Samhall.
Det var en kollega som tipsade tidningen om honom, han beskrev honom som "arbetsledare" och är imponerad över hur mycket han klarar.
– Arbetsledare är jag inte. Men eftersom jag inte ser så måste jag komma ihåg saker istället, jag kan inte läsa mig till det. Så då har jag väl ganska bra koll. Jag har jättebra kollegor.
Han står på en lina där man paketerar möbler i platta paket.
– Det går bra och kollegorna hjälper till om det behövs. Jag trivs bra, måste jag säga.
Annars är det mycket fotboll som gäller, han spelade själv i yngre år och går på matcher med polarna på somrarna. Musik är ett annat intresse, han spelar en del och har sex gitarrer, två trummor och en mandolin.
I Totebo blir han nog kvar, resonerar han.
– Så får vi se hur det blir i framtiden.