I slutet av augusti ställdes krisen i Yxern på sin spets.
Vattennivån hade sjunkit från normalt runt 92 meter och börjat närma sig gränsen 90,05 meter. Då skulle ett villkor i vattendomen från 1937 träda i kraft som innebar att man skulle öppna dammluckorna helt.
– Ett ologiskt beslut, som stred mot sunt förnuft, sade flera aktörer då.
I det läget fattade länsstyrelsen beslutet att reglerföretaget skulle bryta mot vattendomen. Dammluckorna fick inte öppnas, och avtappningen från sjön ströps ner till ett minimum. Dessutom ställdes krav på att regleringsföretaget utredde ett antal frågor för framtiden.
Nu är utredningarna gjorda. En av frågorna var vad som hänt om man följt vattendomen och öppnat dammluckorna.
I september beskrev någon det som att det skulle ha varit som att dra proppen ur ett badkar. Hade det blivit så illa?
– Nej, inte som att dra proppen ur ett badkar, men vattenståndet skulle ha sjunkit betänkligt, säger Erika Nilsson, handläggare på länsstyrelsen.
Utredningen visar att vattnet till en början skulle ha forsat ut med en hastighet av 10 000 liter i sekunden. Normal hastighet vid lågt vattenstånd är 800 liter i sekunden. Det kunde ha fått allvarliga konsekvenser nedströms. Man jämför med den regniga sommaren 2010. Då uppstod flöden på 7 000 – 8 000 liter. Totebo Industrier drabbades då av översvämningar.
– Flöden på 10 kubikmeter vatten ger givetvis ännu större problem, skriver Tekniska Verken som gjort utredningen.
Problemen nedströms skulle dock ha blivit kortvariga. Efter en vecka skulle vattenströmmen ha mattats av till knappt hälften i takt med att Yxerns vattenstånd sjunkit med en halvmeter. Två månader senare skulle läget ha stabiliserat sig efter att vattenståndet sjunkit med ytterligare en halvmeter.
Då skulle ytan på länets största sjö ha krympt från 9,9 kvadratkilometer till 6,8 kvadratkilometer. Då ska man ha i åtanke att redan när luckorna öppnades var vattenståndet i sjön lågt, med stora torrlagda ytor.
– Problemen med torrlagda strandzoner skulle ha förvärrats. Nya områden av sjön skulle ha koloniserats av vass. Problemen med igenväxning skulle bli långvariga eftersom skulle ta mycket lång tid att fylla på sjön igen, skrivs det i utredningen.
Man konstaterar att det skulle krävas "extrema tillflöden" för att sjön skulle stiga igen till 90,05 meter över havet. Först då skulle man enligt vattendomen få stänga dammluckorna igen.
– Det finns en uppenbar risk att sjön aldrig, med samtliga luckor dragna, skulle nå upp till 90,05 igen, slår utredningen fast.
Varför finns det en bestämmelse i vattendomen som kan få så allvarliga konsekvenser?
I utredningen görs gissningen att när vattendomen skrevs för 80 år sedan fanns det bättre dämningsmöjligheter nedströms. Redan under en torr sommar 1949 förstod man farorna med att öppna dammluckorna. Det gjordes ett försök att via domstol få bort bestämmelsen ur vattendomen. Det lyckades inte.