Det är Jordbruksverket som har sammanställt resultatet för de fem senaste åren, när det gäller ekologisk spannmålsproduktion. Under dessa år har skördemängden ökat med hela 23 procent.
Förra året blev den totala skörden av ekologisk spannmål i Sverige 280 000 ton, vilket motsvarar en tjugondel av den totala spannmålsskörden.
Jordbruksverkets siffror avser spannmål som är godkänd för försäljning med ekologisk märkning. Sedan tillkommer det en okänd mängd spannmål som odlas ekologiskt, men av olika skäl inte säljs som det.
Ett sådant exempel finns i våra trakter, på prostgården i Törnsfall, där Bengt-Ove Kjäll och Kaisa Gabrielsson är lantbrukare. De har haft ekologisk växtodling i åtta år nu.
Från början berodde det på att en kompis till Bengt-Ove ville ställa upp sina bikupor på gården. Eftersom Bengt-Ove vet att bin är känsliga för gifter, valde han och Kaisa att styra om till ekologisk produktion. Sedan har de fortsatt med det.
– Jag tycker att det är skönt att slippa sprutningen och det ansvaret och de eventuella skador som kan komma till följd av det, säger han.
Men även om spannmålen är ekologisk, syns den inte i statistiken, eftersom den går som konventionellt odlad gröda och blir djurfoder. Bengt-Ove förklarar det med att han varken har egen tröska eller tork. Därför har han valt att göra så.
Eftersom ladugården har spaltgolv, kan han ändå inte få djurhållningen kravmärkt, och det är ingen ekonomisk fördel att bara ha växtodlingen godkänd.
Att han kör ekologiskt ändå, beror på att han tycker att det känns rätt. Sedan är det också en utmaning.
När VT hälsar på, är han just i färd med plöjningen. Det är torrt i jorden. Jag kan bara upptäcka en ensam daggmask, när jag kliver över plogtiltorna, och fiskmåsarna har inte ens brytt sig om att komma dit.
Rotogräsen är särskilt jobbiga i ekologisk odling och kräver en del körtimmar.
– Det är framförallt maskros, och sedan den här förhatliga gårdsskräppan, säger Bengt-Ove och pekar på en kraftig växt med mogna, kaffebruna frön.
För att knäcka rotogräsen, kör han först två gånger med stubbearbetning. En kultivator skalar då av ytskiktet. Sedan plöjer han. Det fungerar rätt bra.
Han har en växtföljd som består av tre år med vall, ett år med höstvete och sedan havre med ny insådd.
Vi går bort för att se på höstvetet, som såddes i mitten på september förra året. Trots torkan ser det riktigt bra ut. Det beror på det försprång som grödan fick, jämfört med sådant som sås på våren.
– När torrperioderna kommer, är de inte lika känsliga, för de har djupare rötter, säger Bengt-Ove.
Han klämmer på ett ax. Om ett par veckor borde det vara dags att tröska, bedömer han. Men vissa har redan provsmakat på skörden. Vi följer en stig genom vetet. Det är en så kallad "grisgång", och när vi följer den bort mot en åkerholme, kommer vi till en nedtrampad fläck mitt i fältet. Här har en vildsvinssugga tryckt ner spannmålen, så att kultingarna ska komma åt att äta.
Den vanligaste grödan inom svensk, ekologisk spannmålsproduktion är annars havre. Den totala skörden av havre, som var godkänd för försäljning med ekologisk märkning, uppgick under förra året till 91 400 ton.
Ekologiskt odlade oljeväxter, som höstraps, har också ökat, liksom ekologisk matpotatis. Potatisen har ökat med nästan 50 procent från 2015 till 2016.