I dag, fredag, fyller Tomas Kronståhl 50 år. En siffra han egentligen inte reflekterat närmare över.
– Men visst har jag fått mig en tankeställare – börjar jag bli vuxen nu? säger han och skrattar till.
Gammal känner han sig definitivt inte.
– När jag var barn var de som var 50 väldigt gamla. Det var högtidliga tal och en del fick en silverkrycka i present. Men det är inget jag önskar mig. Hellre nya fotbollsskor i så fall.
Fotbollen har, liksom jakten, alltid varit ett stort intresse.
– Jag spelade ända tills jag var 35 år, i klubbarna Hjorted Goif och IK Tuna. Jag var vänsterback och mittback och en bra stopper. Stor och stark och inte lätt att komma förbi. Men jag var inte någon stjärna direkt, utan spelade i division fyra som bäst.
När han var åtta år lämnade Tomas och hans mamma Västervik och Johannesdal och flyttade till Hjorted. Det var i dessa gränstrakter mellan Västervik och Vimmerby som det politiska intresset tog fart. Men det hade börjat spira redan tidigare.
– Min far var politiskt intresserad och det var mycket diskussioner, åsikter och debatter. Det speglade av sig på mig så jag gick tidigt med i Unga Örnar. 1983 var jag med och startade upp den nedlagda SSU-föreningen i Hjorted och där var jag aktiv ända tills jag blev vuxen.
Efter grundskolan utbildade sig Tomas Kronståhl till målare och 25 år gammal startade han ett eget måleriföretag.
Driftigheten sågs inte enbart med blida ögon av alla – särskilt inte i de egna leden.
– Jag blev inte helgonförklarad av min egen far precis. Men det blev många roliga diskussioner. Min fars syn på företagande var att man blev miljonär från dag ett och så var det ju inte riktigt.
Även inom partiet sågs egenföretagandet med skepsis.
– Många socialdemokrater av äldre modell tyckte inte att småföretagen bidrog till samhällsutvecklingen utan föredrog större industrier. Men jag försökte förklara att småföretagare är de som jobbar allra hårdast och som verkligen kan klassas som arbetare.
Erfarenheten som företagare gav honom vissa politiska framgångar så småningom. Till exempel var Tomas Kronståhl med och tog fram ett småföretagarprogram för partiet.
Respekten för den unge politikern växte och uppdragen blev fler. När Socialdemokraterna vid valet 2002 förlorade den starka ställning de haft i Västerviks kommun tog han plats i kommunstyrelsen med ett tydligt uppdrag – att vinna nästa val.
– Det var då jag blev heltidspolitiker, berättar han.
Det dröjde dock till senaste valet, 2014, innan Socialdemokraterna fick ta över det politiska styret, och Tomas Kronståhl blev kommunalråd. Men åren innan dess hade han ”övat” på rollen då hans parti gick ihop med Moderaterna i ett blandstyre – med syfte att komma tillrätta med kommunens ansträngda ekonomi.
– Det var tufft och vi fick mycket kritik. Men vi löste problemen. Hade vi inte gjort det hade jag inte suttit här i dag, säger Tomas Kronståhl som klassar framgången som en av dem han är mest stolt över i sin politiska karriär.
Och vad är du minst stolt över?– Hm...Holiday Club-projektet kanske. Det är otroligt vad mycket tid vi la ner på det och så blev det inget sen. Men jag har aldrig gjort något medvetet tokigt. Jag vill alltid väl.
– Sen är det ju väldigt tråkigt också att vi aldrig verkar få till en bra lösning för järnvägen i Västerviks kommun.
Att samarbeta mellan partierna för att nå lösningar som gynnar kommunen är inget som borde skapa så mycket dramatik, anser Tomas Kronståhl. Men det har det gjort ibland.
– Jag skiter i var idéerna kommer ifrån, bara de är bra för kommunen. Det är kanske inte så strategiskt och jag har ibland fått intern kritik för att jag inte hårdare satt mig emot förslag som kommit från ett motståndarparti. Det är lite av politikens baksida, och jag är inte särskilt bra på att vara i opposition. Det är en fruktansvärt tråkig roll eftersom man helst ska vara emot det mesta som majoriteten föreslår.
Under de första hektiska åren som helstidspolitiker blev Tomas Kronståhl pappa. 2004 åkte han och dåvarande hustrun till Kina och adopterade dottern Hanna, i dag 14 år. Men så värst mycket föräldraledighet tog han inte ut. Det var helt enkelt inte möjligt, med tanke på den personifiering som politiken alltmer går mot, och som kräver ständig närvaro.
– Tyvärr känner jag väldigt få på den här nivån som varit föräldralediga på heltid. Det gäller både män och kvinnor, säger han.
Trots personfixeringen upplever han att han själv har haft bra flyt.
– Det är sällan någon har sagt något negativt till mig. Jag kan föreställa mig att det beror på att jag är ganska ärlig. Jag är en enkel människa som kan prata med alla, säger han.
Han tror inte heller att familjen har lidit av att han har den position han har.
– Haha, nej, snarare tvärtom. Det har hänt att Hanna (dottern) har ringt upp mig på uppdrag av kompisar för att fråga exempelvis när de ska få bredband. Men det ligger mycket humor i det och jag tror inte att det är några bekymmer.
Inte heller när Tomas Kronståhl var med och la ner flera landsbygdsskolor – bland annat den som hustrun Sara jobbade på – upplevde han att familjen kom i kläm.
– Det enda är att de tycker att det tar väldigt lång tid för mig att ta mig fram. Det kommer ofta fram människor och vill prata med mig. Men jag ser det inte som ett problem. Det är ju mitt jobb. Och jag kan säga ifrån om jag inte har tid.
Att vara kommunalråd innebär ju mycket representation. Händer det att du känner dig obekväm i de ”finare” rummen?– I början kunde jag göra det vid väldigt formella tillställningar med mycket etikett. Men jag tycker inte att jag möter så många högdjur och det brukar gå bra. Enda gången det fortfarande är lite jobbigt är när jag ska beskriva facksaker på engelska. Som vid ambassadörsbesök och liknande. Men jag har blivit bättre på det också. Och att hälsa välkommen till Västervik klarar jag av, säger han och skrattar.
I förra veckan kom beskedet att Tomas Kronståhl nominerats av sitt parti till länets riksdagslista. Går det enligt planerna, byter han i så fall ut kommunpolitiken mot rikspolitiken efter nästa val.
– I riksdagen tror jag att min roll blir annorlunda. Där är det mer visionärt partiarbete i stället för att hela tiden försöka hitta konkreta lösningar. Jag tror att min bakgrund inom kommunpolitiken kan vara en fördel, då jag kan ta med mig problem som vi ser i kommunsverige. Den största utmaningen just nu är att få ut fler nya svenskar i jobb och utbildning. De ska inte behöva sitta på ett boende och vänta.
Något som ligger betydligt närmare i tid än en eventuell riksdagskarriär är helgens födelsedagsfirande med släkt och vänner. Senare i höst åker familjen iväg en vecka till Samos i Grekland – ett favoritställe som de gärna återkommer till.
– Vi reser inte jätteofta. Men i våras var vi i Namibia, det var en väldigt speciell resa. Och för några år sedan var vi i Kina för ett återbesök i staden där vi adopterade vår dotter. Vi reste runt tillsammans med andra familjer som hämtade samtidigt och gjorde studiebesök i flera städer i Kina under 14 dagar. Det var häftigt.