När vi talar om tjuvjakt i allmänhet tänker kanske de flesta av oss på utrotningshotade arter i Afrika eller på några andra exotiska platser runt om i världen. Över flera tusen djur dör varje år på grund av tjuvjakt. Men problemet finns på närmare håll.
Per-Olov Gustavsson och hans sambo Mariana Jönsson bor i Härnum, en liten by mellan Överum och Edsbruk. Sedan i höstas har rapporterna om tjuvjakt duggat tätt i trakten. Mariana Jönsson sitter som spindeln i nätet. Hon är sekreterare i älgskötselområdets styrelse och det är till henne rapporterna kommer. Området består av tolv jaktlag och lika många markägare.
– Tjuvjakten började i oktober tror vi, säger Per-Olof Gustavsson.
Det första larmet kom från Hässelstad. Jaktledaren hittade en slaktplats. I skogen låg resterna av en kronhjort, ett rådjur och en dovhjort. Det tar bara med sig de bästa bitarna, resten får ligga kvar och ruttna eller bli mat till andra djur.
– Skinkor och ryggdelar tar det med sig, säger Per-Olof Gustavsson.
En vecka efter den första upptäckten kom det rapporter om att tjuvjägare varit i farten vid Forserum också. En stor fin dovhjort – en sådan som jägarna kallar för kapital – hade blivit skjuten i skinkan. Han hade dragit sig in i skogen och så småningom dött där.
I förra veckan hade en gris skjutits. Markägaren hittade bil- och fotspår i snön. Tjuvjägarna hade tydligen haft en pulka med sig som de dragit 40–50 meter till en väntande bil som transporterade bort djuren. I helgen hittade man en gris till skjuten mitt i huvudet. Medan jaktlaget satt och grillade korv fick hundarna vittring på en skadad gris till.
Nu har jaktlagen fått nog och är mycket besvikna på polisens agerande – eller brist på agerande kanske är en bättre beskrivning.
– De har inte varit här en enda gång, trots att vi gjort tre anmälningar. Det kunde ha passat på nu när det varit spårsnö och kollat på bilspår och fotavtryck, tycker Per-Olof Gustavsson och tillägger.
– Om det hade varit frågan om en skadeskjuten varg då hade vi haft både polis och folk från länsstyrelsen här för att utreda.
När nu tidningen uppmärksammar tjuvjakten hoppas han att folk ska bli lite mer uppmärksamma på vilka som rör sig på trakten. Tjuvjägarna använder finkalibriga vapen, typ salongsgevär och liknande.
– Djuren har börjat bete sig annorlunda. De verkar skrämda, säger Per-Olof Gustavsson.
0490–666 08