I förra veckan kom Regionförbundet i Kalmar län med sin rapport om hur man skulle kunna göra en lightupprustning av de två järnvägssträckorna från Kalmar län till Linköping. Enligt beräkningarna skulle trafiken bli samhällsekonomiskt lönsam.
Rapporten gav järnvägsvänner ett nytt hopp – strax innan sommaren hade uppgifter läckt ut att Trafikverket gjort samhällsekonomiska beräkningar som visade att upprustningar av Tjustbanan från Västervik, och Stångådalsbanan från Kalmar inte skulle vara lönsamma.
Hur ser ni på Regionförbundets rapport?
– Vi den förra torsdagen och vi har läst igenom den. Nu behöver vi gå igenom materialet noggrant för att verkligen förstå den, säger Lars Bergström, regional samhällsplanerare på Trafikverket.
Han säger att beräkningarna bygger på runt 50 gigabyte data.
– Det är inget man läser på en dag, säger han.
Genomgången kommer att göra centralt på Trafikverket.
Rapporten har lett till att ett planerat arbetsgruppsmöte ställts in. Anledningen är att konsultbolaget Ramböll som gjort beräkningar både åt Trafikverket och Regionförbundet i Kalmar behöver tid på sig för att kunna förklara skillnaderna i slutsatser i de båda rapporterna.
– Rapporterna bygger i stor utsträckning på samma indata, säger Lars Bergström.
Regionförbundet i Kalmar län beställde sin rapport eftersom man tyckte att man upptäckt felaktigheter i förutsättningarna i Trafikverkets rapport. En sådan var att man inte tog hänsyn till den godstrafik som drivs på banorna. På Tjustbanan har godstrafiken varit sporadisk, medan den är livligare på Stångådalsbanan Enligt uppgifter i Oskarshamnstidningen motsvarar godstrafiken 500 lastbilar i veckan. Bland annat använder Mönsterås bruk Stångådalsbanan för en del av sina transporter.
Att man valde samma konsult som Trafikverket är inget konstigt enligt Regionförbundets vice ordförande Harald Hjalmarsson (M):
– Det finns inte så många aktörer i branschen.
Även om mycket indata är gemensamt byggde Trafikverkets och Regionförbundets beräkningar på två olika modeller.
I Trafikverkets fall gjordes en mer ambitiös upprustning där Tjustbanan skulle få en ny sträckning, och restiderna mellan Västervik och Linköping skulle krympa till under 50 minuter. Resandet skulle öka, men de samhällsekonomiska vinsterna skulle inte svara mot investeringskostnaden 3,6 miljarder.
I Regionförbundets modell skulle man rusta upp nuvarande sträckning. Restiden skulle bara krympa till en timme och 24 minuter. Å andra sidan skulle investeringskostnaden bli betydligt lägre.