I kommentarsfälten på tidningarnas nyhetssajter och på Facebooksidor har känslorna varit upprörda. Många har luftat sina åsikter. De allra flesta har varit starkt kritiska. Skärp er! Vansinnigt! skriver några med åsikter om järnvägstrafiken.
Mimmi Bäckman är gymnasielärare i Linköping och pendlar sedan tre år tillbaka, mellan arbete i Linköping och hemmet i Västervik. Hon tycker att det fungerar någorlunda – trots allt. Förra veckan ersattes tre av åtta tågturer med buss. I Linköping får pendlarna ofta vänta – runt 20 minuter – på ersättningsbussarna.
– Pendla är ett bra sätt att träna sitt tålamod, säger hon.
Vi kan skönja ett lätt drag av ironi i hennes svar. Hon anser att det skulle vara en katastrof om tågen försvann från Tjustbanan. Hon skulle helst se att alternativet med snabbtåg ska bli verklighet, att resan till Linköping skulle ta en timme och 20 minuter. Men hon har inga större förhoppningar om att det alternativet blir verklighet. I dag är hennes restid – dörr till dörr – två timmar och 20 minuter.
Om järnvägen skrotas så anser hon att vägen mellan Överum och Åtvidaberg måste rustas upp ordentligt.
– Vintern 2012 åkte jag mycket buss. Det kändes som om man var på väg att blåsa av vägen hela tiden, säger hon.
På tåget kan hon arbeta effektivt. På bussen kan hon på sin höjd läsa.
– På morgonturen sover jag, på kvällen arbetar jag, säger Mimmi Bäckman.
Men hon ser inget alternativ till pendlandet, att hitta en motsvarande tjänst i Västervik som den hon har i Linköping bedömer hon som mycket liten. Priset för att bo vackert med sjöutsikt är nästan fem timmar på resande fot varje dag.
Erika Löwenborg pendlar inte längre varje dag mellan Gamleby och Linköping.
Numera har hon bosatt i Linköping och reser ganska ofta hem till föräldrar och syskon. Men under åren 2009–2012 var hon dagspendlare. Hennes erfarenheter är både bra och dåliga.
– Det har funkat till och från. Men nu tycker jag det känns som det är sämre än någonsin. Under fem månader har 300 tåg ställts in, säger hon.
Så sent som den 25 maj drabbades hon av inställda tåg. Tåget ställdes in i sista sekund och resenärerna fick vänta i 50 minuter på ersättningsbuss. Om man inte kan få tågtrafiken att fungera bättre än vad den gör i dag tycker Erika Löwenborg kanske det är bättre att satsa helt och fullt på busstrafiken.
– Busstrafiken kan man lita på och restiderna är ungefär desamma, säger Erika Löwenborg.