Utsläppen från biltrafiken må vara ett av vår tids största klimatproblem, men vår fascination för gamla bensinstationer ökar ändå konstant. Det öppnas varje år nya nostalgimackar runt om i landet, bara i Östergötland finns minst fem som turistbyrån hänvisar till. Det är kanske inte så konstigt.
– Förr i tiden var macken inte bara en plats där man tankade, det var en mötesplats, säger Jan Öhberg, författare till boken "Farväl till macken" som ges ut på Trafiknostalgiska Förlaget.
Han vet vad han pratar om. Under nästan 40 år jobbade han på bensinstation i Halmstad, först på Gulf, sedan BP.
– Som mest fanns det 35 stationer i staden, nu är det knappt hälften. Dessutom låg stationerna centralt, de var en del av stadsbilden och vardagslivet på ett helt annat sätt än i dag. Det såg likadant ut i alla svenska städer.
Och inte nog med att stationerna sålde drivmedel och mekade med bilar. Bensinbolagen försåg även sina kunder med allt från kartböcker och stationsguider till klistermärken, nyckelringar och fällknivar.
– En del kan säkert verka udda i dag. Särskilt på somrarna hade bolagen kampanjer som kunde upplevas lite tramsiga, där kunderna fick saker om de tankande tillräckligt ofta, säger Öhberg.
På Gulf kunde man få en orange hästsko i plast, på Shell låtsasmynt kallade "shelling banco", på Nynäs badmadrasser och Murco gav bort bestick.
Bensinstationernas storhetstid var främst på 1950- och 60-talen. 1973 kom oljekrisen, och efter det blev inget sig riktigt likt. För Jan Öhberg blir mackarna tämligen ointressanta från 1980-talets början, och själva dödsögonblicket för den gamla bensinstationskulturen var när BP försvann på tidigt 1990-tal. Under de gyllene decennierna, när lönsamheten var god och tillväxten stor, dominerade bolag som Shell, Esso, Gulf och just BP.
Dessutom fanns små utmanare som Nynäs, Uno-X, Murco, Koppartrans och Caltex. Alla med sina egna tändsticksaskar, pennor, kavajnålar och manschettknappar.
– På 1960- och 1970-talen kom det alltid in barn som ville ha dekaler och andra saker. Det var väl själva syftet med många av alla saker med logotyper på, att marknadsföra sig just till barn och ungdomar.
Två av de mest minnesvärda figurerna är Essos maskot Dropman och BP:s Pysslingen. Dropman skapades från början i Danmark för att informera om varför det var brist på bensinprodukter under kriget. Men figuren, med gult droppformat huvud, blev så poppis att han fick premiär även i Sverige 1952. Han var sedan bolagets symbol fram till 1965, när den legendariska tigern gjorde entré med de välbekanta orden "en tiger i tanken".
BP:s Pysslingen var en helsvensk skapelse, ritad av Jan Forslund 1966. Klistermärkena där Pysslingen, i sin stora gröna keps med en gul blomma, tankade, svarade i telefon eller höll i en borste var mycket poppis. Men när de automatiska pumparna började införas på 1970-talet blev Pysslingen otidsenlig och försvann.
Nu, 40 år senare, är både han och Dropman eftertraktade samlarföremål.