"Efterhand som konservativa och nationalistiska idéer nu snabbt växer i styrka och vinner ökad acceptans, så kommer fler och fler intellektuella vindflöjlar att svänga över åt vårt håll." Så skrev Sverigedemokraternas gruppledare i Riksdagen, Mattias Karlsson, i ett inlägg på sin blogg "Tankar och Tidssignaler" 2013. I dag, 2018, ser han att allt fler etablerade partier förhåller sig till Sverigedemokraterna.
– Alla talar om säkerhet och integration. Det skulle inte ha skett i samma utsträckning om inte vi hade lyft frågan, säger han.
Mattias Karlsson är uppvuxen i Rottne utanför Växjö. Att det blev Sverigedemokraterna som lockade honom berodde på problem i vardagen, säger han.
– Tryggheten var hotad. Det fanns en svenskfientlighet påhejad av antirasismen i kommunen. Det här väckte mina politiska tankar. Det i kombination med ett starkt kultur- och historieintresse gjorde att jag fastnade för Sverigedemokraterna. Partiet var det enda som hade åsikter som passade mig. Det blev helt klart efter att jag läst alla partiers program, säger han.
Mattias Karlsson kommer ifrån arbetarbakgrund. I hans släkt har man röstat till vänster, säger han. Men den vägen valde han inte. Han diskuterar inte hur hans val påverkat relationerna i hans släkt och familj. Men han har vid något tillfälle sagt att hans förebilder är hans föräldrar och morföräldrar.
– För mig är yttrandefrihet en av de viktigaste sakerna i en demokrati. Du ska ha rätt att uttrycka dina åsikter. Att bli Sverigedemokrat har skapat många problem för mig personligen. Det har påverkat mitt liv. Jag har blivit mordhotad och fysiskt angripen. Många gånger har jag funderat på om engagemanget är värt det. Ännu mer när jag numera har familj, säger han.
Mattias Karlsson säger själv att han förstår att partiet väcker känslor. Att det blir så när någon lyfter fram problem på ett sätt som inte påminner om något annat parti i Sverige. Han är också medveten om att partiet lockat till sig representanter som han anser ha gått över gränsen för anständighet.
– Vi har haft ledamöter som inte hör hemma i vårt parti. Dessa har vi uteslutit. Andra partier har också haft ledmöter som inte står för partiets politik.
Men har inte ni haft väldigt många som har uteslutits?– Poängen är att det inte finns någon som säger att uteslutna, som miljöpartister eller centerpartister, i andra partier skulle vara lika med vad partiet egentligen står för, säger Mattias Karlsson.
Nationalism och konservatism är två ideologier som nämns i samma andetag som Sverigedemokraterna. Nationalism och konservatism kan tolkas på olika sätt beroende på vem som vill ge bilden. Mattias Karlsson säger att han är nationalist.
– Den som använder nationalismen i antidemokratiska termer är snarare chauvinist (red. anm. ensidig, skrytsam och utmanande patriotism i allmänhet). Vi är för tibetanernas frihetskamp och för kampen för ett fritt Västsahara. Vår nationalism handlar om att vi vill ha ett sammanhållet Sverige. Vår egen svenska identitet står emot det multikulturella. Det leder till de problem som finns i Sverige i dag med gängkriminalitet, våldtäkter och otrygghet.
Han tycker inte att den dystra bilden av Sverige är överdriven. Han ser andra partiers förskjutning åt Sverigedemokraterna som ett tydligt bevis på det. Han anser att partiets politiska motståndare har fiskat upp Sverigedemokraternas idéer om lag och ordning för att strypa sina tapp av väljare. Han efterlyser debatter om var partierna egentligen står.
– Jag kan sakna långa, tråkiga, debatter som hölls på 1960- och 70-talen. Debatter som handlar om ideologi. Debatter som handlar om vilket samhälle vi vill bygga. Nu handlar det bara om makt och slagkraftiga uttalanden. Det är fyraminutersperspektiv. Det är ett svek mot väljarna, säger han.
Socialism och liberalism är inget som direkt förknippas med Sverigedemokraterna. Mattias Karlsson tycker ändå att båda ideologierna har skänkt några bra saker till samhället.
– Socialismen i form av Socialdemokraterna skapade ett mer jämlikt samhälle. Man visade på orättvisorna i Sverige. Men partiet har inte haft något bra sedan Olof Palme. Jag kan sympatisera med liberalismens frihetssträvan. Men det finns en naiv världsåskådning inom liberalismen som påverkat tryggheten. De öppna gränserna som man förespråkar betyder att vi har minskat hjälpen till länder som behöver hjälp, säger han.