"Alla kan ju också se att det räcker inte med en enda fråga för att ändra samhället, utan nu måste vi göra det på flera områden", sa Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler i en analys av valresultatet 2014. Partiet gick då bara fram en tiondel jämfört med valet 2010. Frågan det hade handlat om för partiet var vinster i välfärden. En ideologisk sakfråga räckte inte.
– Ideologi är starkare i dag. Det är inte som på 1990-talet. Cynismen finns inte alls på samma sätt i dag. Vi ser att många är intresserade av politik och vill förändra. 1 maj är i dag en av de största demonstrationerna vi har i Sverige. Sen 2012 har vi ökat från 11 000 till 17 000 medlemmar, säger han.
Hemma fanns politiken närvarande. Aron Etzler beskriver det som ett spektra från vänstern till moderaterna. Men att diskutera politik var inte alls främmande.
– När man är riktigt liten är det mer som att hålla på ett fotbollslag. När jag var hos farmor hejade jag på moderaterna. När jag var hemma höll jag på ett annat lag. Jag formades politiskt senare. Men politiken fanns verkligen hemma och runt omkring mig när jag växte upp, säger han.
Aron Etzler började engagera sig politiskt vid slutet av 1980-talet. Han kommer mycket väl ihåg vilken enskild händelse det var som väckte intresset.
– Det kom en person till gymnasiet och berättade om den orättvisa världsordningen. Om att 40 000 barn dog om dagen. Om att det producerades damskor med guldfiskar i sulan. Det fick mig att fundera över varför världen är så orättvis, säger han.
Där är han fortfarande. Han talar mycket om samhällets uppdelning. Om a-lag och b-lag. Om dom som är viktiga och dom som är oviktiga. Det är också det som årets val kommer handla om tror han.
– Det är en tydlig ideologisk fråga hur man ser på människor. Borgerligheten vill dela upp samhället. Mellan den som får plats och den som inte får plats. Den handlar om integration. Men också om stad och land. Sverige har gått mot en tydligare indelning mellan a-lag och b-lag. Det är underförstått att det finns ett främmande element som är ett hot. En farlig klass. Integration är en klassfråga. Den öppna rasismen är tydligare i Sverige i dag, säger Aron Etzler.
Konservatism, liberalism och nationalism är tre ideologier som på flera sätt går på tvärs mot socialism. Men det finns ibland också en eller flera beröringspunkter mellan begreppen. Inget är helt ont eller gott, enligt Aron Etzler.
– Jag kan köpa liberalismens tes om att individen måste ta hand om sitt liv. Men steget är inte långt till "att du får skylla dig själv". Skylla dig själv om du inte lyckas. Det blir underligt när någon tjänar 50 gånger mer i inkomst. Konservatismens mål om att värna ett kulturarv är sympatiskt. Sen tenderar konservatismen att bli blind för vad du får i ett ojämlikt samhälle. Jag kan inte heller se att det är fel att gilla sitt land. Som i nationalism. Sen ställer nationalism människor mot varandra. Den blir ett verktyg för ilska, säger han.
Var står socialliberalismen i dag?
– Den är svagare. Den var som starkast när socialismen var som starkast.
I förslaget till valplattform för 2018 förkastas "maktspel" av Vänsterpartiet. Och blocköverskridande regeringar får tummen ned. "Sverige ska få en regering utan rasister och borgerliga partier", står det bland annat i programmet. Vänsterpartiet klargör också att det "är berett att ingå i en regering om politiken är den rätta".
– Jag är oroad över Stefan Löfvens flörtande med borgerliga partier. Ta Centerpartiet. Ibland är de längst till höger av alla borgerliga partier. Sverige behöver ett starkt vänsterparti för att alla människor ska få plats på ett jämlikt sätt, säger han.
En partisekreterare vill självklart att det egna partiet ska göra ett bra val. Vad som krävs för att det ska bli ett gott resultat är lättast att se först efteråt. Aron Etzler hoppas och tror på ideologiska debatter.
– Sakfrågor handlar också om ideologi. Om välfärden och hur den ska betalas? Om det gemensamma ska stå för den eller om du ska stå för den själv? Om alla ska få en plats i samhället? Om det ska vara målet? Sverigedemokraternas framgångar bygger på att man lyckats få människor att rösta på ett parti som eliten hatar och att man ställer människor mot varandra. Jag hoppas att vi får en regering som jobbar för att alla människor ska få plats och att ingen placeras i a- och b-lag, säger han.