Jan Linder växte upp på söder i Stockholm i närheten av Vitabergsparken. Han fick tidigt "dille" på träd, berättar han.
– Jag var väl kanske inte mer än elva-tolv år. I skolan hade vi en astronomiklubb. Men i en sådan kan man inte bidraga med mycket, säger Jan Linder.
Så han började samla frön och drev upp plantor på balkongen. En och annan planta hamnade senare i Vitabergsparken eller i skogarna ute i Nacka eller där Hammarby sjöstad har växt upp i dag.
Efter handelsstudenten jobbade han som korrespondent på ett Stockholmsföretag. 1969 sade han upp sig för att ta ett sabbatsår i Mexiko.
– Det var väldigt trevligt. Men efter nio månader tog pengarna slut, berättar Jan Linder.
Trafiken i Stockholm fick honom att längta bort. Han satte sig med en Sverigekarta och studerade. Valet föll till slut på Västervik. Ett halvår senare var han på en allställningsintervju på Slip.
– Spelar herr Linder golf, undrade personalchefen Hans Holmgren.
Svaret blev nej och Holmgren höll en halvtimme lång föreläsning om golfens välsignelse och Jan Linder hade fått jobb som innesäljare i Västervik. Men jobbet som innesäljare förde ändå honom ut i världen mellan varven – alltid på spaning efter nya frön som kunde pryda hans trädgård.
Efter en tid i Västervik kom han över ett litet hus på Grantorpet. Det saknade inte charm – men både vatten, värme och avlopp. I dag är det tillbyggt med alla bekvämligheter. Det var länge sedan hade behövde pulsa ut i snön till dasset...
På Grantorpet har Jan Linder byggt upp en fantastisk trädgård, fylld av träd vi aldrig har hört namnen på och många som inte borde kunna växa här. Han berättar med en stor portion humor om sin stora passion. Han har glimten i ögat och distans till sitt samlande.
– Ett äkta valnötsträd bidrog starkt till att jag köpte huset, erkänner han.
Han tycker att tre–fyra timmars trädgårdsarbete är en lämplig dos om dagen.
– Men det ska inte vara en plåga. Det ska vara av lust.
Jan Linder vill också påpeka att träden han har skrivit om är sådana som han tycker är intressanta.
– Andra kanske skulle ha valt andra träd. Jag kan ju också kanske ha tagit miste på något träd och motser gärna rättelser, säger han.
Vi tillåter oss tvivla.