Marieborgskyrkan var välfylld med föräldrar, släkt och vänner som samlats för Delta Sigmas årliga vårsoaré. Ungdomarna gjorde entré, högtidligt klädda i vit skjorta och frack, och tog en efter en plats på scen för att framföra musik och dikter.
– Vad gör jag då, när tiden börjar springa? deklamerade Johan Alsteryd från podiet.
De egenkomponerade dikterna kretsade ofta kring olycklig kärlek, vemod och sorg. Så även de musikaliska inslagen, såsom "Somewhere over the Rainbow", tolkad i Israel Kamakawiwoʻoles anda, eller en Elton John-cover.
Delta Sigma, Sällskapet för Vitterhet och Tonkonst, bildades 1867 vid det dåvarande läroverket i Västervik, vilket gör det till en av Sveriges äldsta gymnasieordnar.
Precis som det brukar vara med ordnar är det lite hemligt.
Så vad får man egentligen berätta om Delta Sigma?
– Inte så mycket, konstaterar medlemmen Johan Alsteryd när vi träffar honom i Marieborgskyrksans entré strax före soarén ska börja.
Lite mer, men bara lite, berättar ordensbrodern Axel Jonsson.
– Vi träffas och umgås.
Men där tar det stopp. Men nestorn Bo Erik Ahlgren, som var aktiv i sällskapet 1960-63 och inbjuden för att hålla tal, är lite mer frispråkig.
– Det hör liksom till att det ska vara lite hemligt, men det handlar i stort sett om kamratskap och om den fria konsten. Att vara med i Delta Sigma är en förmån, det säger alla, berättar han.