– Fullt upp hela tiden, konstaterar Christer Jansson, och tittar upp på en av vagnarna som helrenoverats.
Det är förstås lockade för en reporter att slänga sig med ordvitserier som att det "går som tåget" eller "som på räls" för föreningen. Men det ska vi inte göra – utan nöjer oss med att konstatera att det är ett sällskap med en stor mängd entusiaster vi snackar om. Entusiaster som till och med tar semester för att köra tågen på sommaren.
Och med mycket att se efter och hålla i skick, inte minst. Det är trots allt lok med uppåt hundra år på nacken som servas, renoveras och tas om hand på alla sätt och vis och vagnar från 1950-talet. Ett alltför omfattande arbete för att bara skötas av idella krafter. Det jobbet göra isället till stor del av Göran Johansson och Christer Jansson som jobbar heltid på lokstallarna.
Här gäller det att tågen går som utlovat. Några SJ-manér är det inte tal om, menar de båda två.
– Våra avgångar är nog pålitligare, säger Chriser Jansson och skrattar.
– Det har nog bara hänt någon enstaka gång att det blivit försenat, en gång i Hultsfred men det kunde lösa direkt på stationen. Folk tittade lite undrande när jag kröp ner under loket bara, fortsätter han.
Desto värre är det med skadegörelse på vagnarna.
– Vi börjar varje morgon med att gå och titta om något har slagits sönder under natten. Det händer tyvärr alldeles för ofta, berättar Göran Johansson.
Senast slogs en hel vagn sönder inuti och tidigare höstas klottrades en nylackerad vagn ner. Vagnen hann bara gå några turer mellan Västervik och Hultsfreds marknad. Under natten sprejades den med grafitti på Hultsfreds tågstation.
– Det var tråkigt. Man blir förbaskad, säger Christer Jansson.
På ett ställe ska det läggas ny räls. Det blir Christer Janssons och Göran Johanssons uppgift.
– Arbetet är omväxlande. Och fritt, det är nog det bästa.
Den vagn som sprejades ner har precis lackats om igen och har fortfarande maskeringstejpen runt rutor och lysen kvar. Nu ska den dras in för att inte riskera att klottras ner igen. Det görs för hand, precis som det mesta annat arbete.
När det tjurar och trilskas med mekaniken finns det ingen eller få att fråga om råd.
Det är helt enkelt ett jobb som kräver en finurlighet som nog är så gott som omöjlig att läsa sig till. Verktyg och delar får tillverkas på plats – det finns inget reservdelslager för lok som har hundra år på nacken, menar Christer Jansson.
– Man har väl alltid hållit på och skruva sönder ända från barnsben. Cyklar och mopeder och sånt där. Det mesta för att se hur saker ser ut inuti. Sen kanske man inte fick ihop allt alltid...
– Men det är ju en annan sak.