Ingen har nog missat att 2015 blev den sista sommaren för Båtmansstugorna i Sanna och Barbro Ackrells händer. Efter att hyran höjdes har familjen inte haft ekonomi att driva vidare verksamheten. De små röda 1700-talsstugorna har gett både mat och husrum i nära 300 år. På 1740-talet fungerade stugorna som boende åt de så kallade båtsmännen. En bit in på 1960-talet var stugorna fortfarande bebodda, och har sedan dess hyrts ut till sommargäster.
Genom åren har en rad olika artister dansat, sjungit och spelat i Båtmansstugorna. Både artister och funktionärer har gästat stugorna under Visfestivalen.
Nu är det slut med det, för familjen Ackrells del – den siste september ska Ackrells ha lämnat Båtsmansgränd.
– Det känns väldigt sorgligt. Det är mycket värre att lämna än jag hade trott att det skulle bli. Jag har varit här i 40 år, det är halva mitt liv, säger Barbro Ackrell.
Stödet för Ackrells har varit minst sagt stort. Många har engagerat sig i kampen för att förmå Tjust Fastigheters ledning att sänka hyreskraven, så att kaféet och övrig verksamhet skulle kunna kvar. Det har inte lyckats.
– Mängder av artister som har varit här under Visfestivalen har hört av sig och det har ordnats stödkonserter och allt möjligt.
Under söndagens avslutningskonsert spelade och sjöng Marcus Brännström och Rutger Åsheim och det blev flera hyllningar från vänner och bekanta.
Åsa Jägerhorn, en av alla som engagerat sig för en fortsättning med Ackrells i stugorna, hade skrivit en träffsäker text. Ett utdrag låter såhär:
"Dessa kåkar är så fina, rosor blommar i vart hörn. Här har minsta trashank haft det lika bra som direktörn. Madam Barbro hyrt ut kläder, dom är fina som ni vet, och här har hon hörts berätta mången båtsmans hemlighet", fritt efter Trettiofyran med Olle Adolphson.
Det är förstås en glädje i eländet att så många engagerat sig, genom såväl genom besök som genom att skriva på namnlistor, tycker Barbro Ackrell.
– Det värmer väldigt mycket, och att så många är här är idag är jättefint, även om det fortfarande är svårt att fatta att vi ska lämna gränden. Jag älskar den, det gör jag verkligen.