I veckan har Västervik haft besök från Riga i Lettland. Det är inom ramen för ett EU-projekt där lärare och elever under flera år besökt Riga Trade Vocational Secondary School, för att få en bättre inblick i hur man utbildas och gör affärer i Lettland. Det berättar Thomas Mittjas, programansvarig.
Utbytet är ömsesidigt. Under våren har också två elever från Riga studerat på gymnasiet, och under veckan har bibliotekarien Jane Ketekete och engelskläraren Maija Grauzina besökt Västervik. Besöket har gett mersmak och Maija Grauzina säger att det känns som att Lettland har en del att lära.
– Vårt system är väldigt styrt. Vi har stora mängder av pappersarbete som måste göras hela tiden och planeringen är omfattande, säger hon.
Skolan är statlig och alla årets lektioner ska vara planerade i detalj redan på hösten. Kraven är hårda, och skolan är strikt.
Samtidigt kommer Lettland högt upp på listan över de länder som klarar sig väldigt bra i Pisa-testerna.
– Varför ska man jämföra hela världen? Det kan vara missvisande. Det är väldigt teoretiska kunskaper som testas, men våra elever är också väldigt studiefokuserade, säger Jane Katekete.
Båda gillar friheten i den svenska skolan, och flexibiliteten i lärarnas arbete. I Sverige diskuteras lämpligheten i att ha många nationella prov. Det är ett system Maija Grauzina skulle vilja ta efter.
– Våra prov är samlade till en dag, där eleverna börjar tidigt på morgonen och slutar sent på kvällen. Jag tror att det kan vara bättre att sprida ut det och kanske ha fler mindre prov, säger hon.
Lärarna tilltalas med efternamn och man får inte ha keps på sig inomhus. I Sverige är gränsen mer öppen mellan lärare och elev. Medelvägen kanske är den rätta, tror Håkan Alenius, engelsklärare.
– Det handlar väl om att ha en balans mellan de mjuka och hårda värdena, idealet är väl kanske någonstans mittemellan, säger han.
Han fortsätter:
– I Sverige anser vi att alla elever ska vara med på tåget, att alla ska ha samma chanser att lära sig.
– Vi har börjat se att det går mer åt det hållet i Lettland också men vi lärare sköter det själva, det är ont om speciallärare men de blir fler, säger Maija Grauzina.
I ett annat liv, om Maija Grauzina vore minister, skulle hon ta intryck utifrån.
– Vi kanske skulle passa på att importera lite lärare från Sverige, säger hon med ett leende.