– Det var lite läskigt och jag sa nej många gånger. Jag hade ju inte ens kört grästrimmer! berättar Lena Hansson när VT möter henne någon mil väster om Totebo, mitt i snårskogen.
Frågan hon ideligen tackat nej till kom från Hans Andersson. Han är entreprenör inom skogsvårdsbranschen och hade sommaren 2012 anställt Lena som plantsättare. Nu gällde frågan ett helt annat arbete: Röjsågning.
– Det har funnits en machostämning inom branschen och fördomar om att skogsarbete inte är för kvinnor. Det ville jag utmana, berättar Hans Andersson.
Efter lite övertalan tackade hon med viss tvekan ja. Hon var osäker på om hon skulle klara av det, dels fysiskt men det kändes även påfrestande att lära sig något nytt och starta om vid 44 års ålder.
– Men jag hade arbetat 25 år inom lantbruket och var van vid kroppsarbete. Att släpa runt på tung utrustning i oländig terräng avskräckte inte, säger Lena Hansson
Nu är hon inne på sitt tredje år och är färdig med de certifikat och utbildningar som krävs för yrket. Visst möter hon fördomar ibland – ”jaså, du är med och plockar svamp” – eller anhöriga som hellre sett henne i ett ”kvinnligare yrke”, men hon trivs.
– Jag har faktiskt mindre ont i axlarna nu än när jag arbetade inom lantbruket. Både yrkena är fysiskt krävande, men på olika sätt, säger hon.
Hon vill avliva myten om att kvinnor inte passar för skogsarbete.
– Givetvis har inte alla tjejer rätt kroppstyp för skogsarbete, men det har inte alla killar heller. Att säga att tjejer inte kan, det stämmer helt enkelt inte, säger hon.
Hon är kanske inte lika stark som sina manliga 20-åriga kollegor, men bidrar med andra saker istället.
– Jag är lite av en ordningsman som planerar och håller koll på allt, säger hon.
Hans Andersson vill gärna se fler kvinnor i sitt arbetslag.
– Stämningen i laget blir bättre om det finns både män och kvinnor. Min sambo arbetar inom vården och där har man också problem med könsfördelningen, fast det omvända. Både män och kvinnor behövs i verksamheterna, säger han.
Det bästa och sämsta med att arbeta i skogen är att ständigt vara utomhus.
– Soliga dagar, som den här, är det underbart, men är det hällregn är det inte lika trevligt. Jag har ett stort naturintresse och det är trevligt att se blåsipporna komma om våren. Det är tillfredställande att efter ett antal år komma tillbaka till en plats vi röjt och planterat, och se hur grönt och vackert det blivit.
– Dessutom slipper jag gå på gym! tillägger hon.