Östra Skälö: 08:45
På Östra Skälö brygga, några mils bilväg söder om Västervik står kusinerna Sune Svensson och Lars-Åke Johansson och vaktar några kassar.
De ska åka ut till sin släktgård på Västra Eknö i Västerviks södra skärgård. Deras fruar Birgitta Johansson och Anne Svensson har valt ett mer strategiskt läge och lutar sig ledigt mot en mintgrön container i förmiddagssolen.
Efter en stund ropar kvinnorna till sig sina män. Platsen de valt är i lä för den västliga vinden och förmiddagssolen kommer åt ordentligt. Stämningen i gruppen är på topp.
– Vanligtvis brukar vi åka snöskoter över så här års men eftersom det är så milt väder så tar vi taxibåten, säger Sune Svensson.
Ett par sjömil längre ut befinner sig Marcus Höglund bakom ratten på sin båt Jarl. Båten, som fått sitt namn efter Marcus Höglunds morfar, är på väg till Östra Skälö brygga med passagerare från den södra skärgården.
Varje måndag, onsdag och fredag åker Marcus på uppdrag av, i första hand, Posten.
Tack vare uppdraget har Marcus möjlighet att ta med passagerare på turen. I dag är det onsdag och den båttur i veckan som är synkroniserad med en taxibil som tar resenärerna vidare till Västervik.
Medan båten Jarl letar sig in bland skären berättar Sune Svensson att han aldrig åkt med taxibåten tidigare, i alla fall inte den som de väntar på. Marcus köpte båten under hösten förra året och den stora skillnaden mot tidigare båtar han har haft är att denna har en liten ramp i fören. Den underlättar när större föremål ska fraktas i land. Jarl består av ett stort lastdäck, en förarhytt, ett litet rum för ett tiotal passagerare och en orange lastkran. Plötsligt hör Birgitta Johansson ett motorljud och konstaterar att Marcus är på ingående. Båten Jarl dyker upp i en maklig hastighet och det är en ganska imponerande syn.
– En kan tro att det är Kustbevakningen, säger Birgitta Johansson, och Anne Svensson fyller i:
–Det kanske är Gotlandsbåten. Den som aldrig kom!
Båten lägger till och rampen fälls ut och båten blir till en förlängning av fastlandet. Knappt tio passagerare går i land och en fyrhjuling rullas samma väg. I dag är det några fastboende öbor som utnyttjat taxiverksamheten och en samling människor som firat av Jan Arvid Nilsson som fyllt 70 år. Han har åkt upp från Trelleborg enkom för att fira sin födelsedag och han är nöjd med taxifärden från Östra Eknö.
– Det är som att åka Rolls Royce. Kaptenen styr den där stora båten som en liten boll. Det är mycket imponerande.
Efter ett par minuter fälls rampen i båtens för upp och båten lämnar Östra Skälo brygga. I förarhytten tar Birgitta Johansson och Anne Svensson plats och får sällskap av Ingrid Thorén. På lastdäcket står Sune Svensson och Lars-Åke Johansson och verkar inte ha några planer på att ta skydd för vinden. Marcus skrattar till och pekar på männen i blåsten.
– Det är alltid likadant, männen stannar ute på däck och kvinnorna tar plats här inne i hytten. Det är nästan lite av ett chickenrace där ute ibland.
I den ganska stora hytten finns en förarstol, en passagerarstol och gott om utrymme om man vill stå under färden. En halv trappa ner i båtens passagerarrum finns ett litet kök och en toalett. I dag vill ingen sitta nere i rummet utan alla står uppe runt Marcus som sitter bakom ratten och styr mellan grunden.
Båten har kommit till södra delen av Järsö. Här kör Marcus väldigt sakta.
– Grunden här har inget namn vad jag vet men det är verkligen grund över allt. Alldeles för grunt, säger Marcus och koncentrerar blicken till fören av båten.
När de passerat de låga djupey ökar han farten och sorlet i hytten stiger. Birgitta och Anne kommer överens med Marcus om när båten ska gå tillbaka under eftermiddagen. Det finns ingen given tidtabell utan det är en dialog mellan föraren och passageraren som gäller.
– Tidtabellen är svävande. Hade jag haft en tidtabell så hade nog ingen kunnat åka. Folk ringer och beställer tider som passar dem och sedan syr jag ihop en rutt efter deras behov, säger Marcus.
Första stoppet blir på Västra Eknö. Här går Anne, Sune, Lars-Åke och Birgitta av. Marcus hjälper det glada gänget i land och påminner om att de ska ses på en annan plats på ön när det är dags för hemfärd. Namnet på delarna av den sex kilometer långa och tre kilometer breda ön går att utläsa på kartan men här ute är det ingen som kallar dem vid sina givna namn.
– Nu lämnar vi Västebo och åker mot Östebo, säger Ingrid Thorén.
Östra Eknö: 10:15
På Östra Eknö (Östebo) står en rakryggad fiskare och väntar på att båten ska nå hans hamn. Jens Martinsson har beställt hem lite byggmaterial och Ingrid Thorén har varit på apoteket och hämtat medicin till hans mamma. Jens håller en fast blick på båten när den glider in och lägger till vid bryggan.
Han använder sällan taxibåten för personligt bruk men brukar från tid till annan åka med onsdagsturen eftersom det finns möjlighet att ta sig in till Västervik då.
– Det var inte så väldigt länge sedan jag åkte med Marcus. Jag minns att det var senast jag rakade av skägget säger han och smilar lite finurligt.
Marcus hämtar ett kraftverk som står under ett litet tak vid kajen och drar upp det på båtens däck. Han har kommit överens med en fiskare som har sitt fiskeläge på Östra Eknös norra del att transportera kraftverket till hans brygga. Alternativet hade varit att fiskaren själv släpat kraftverket några kilometer på stigar genom skogen för att sedan ta det i en båt över i rätt hamn. Marcus ska ändå förbi hans brygga så han hjälper gärna till när något skrymmande behöver flyttas mellan öarna. Jarl styr åt norr och på Veka lämnar han av kraftverket. Veka är en del av Uppbyn på Östra Eknö. För att vara exakt så är vi på Gaveludden vid Veka.
– Samma plats kan ha flera olika namn. Det beror lite på vilken generation man tillhör. Det är klart att det försvårar för räddningstjänsten om någon som är lite förvirrad använder ett namn på ett ställe som inte använts på över 50 år, säger Marcus.
Flatholmen: 11.00
När båten rundat Eknös norra udde väntar en av dagens höjdpunkter för Marcus. Kafferasten hos Åke och Siv Nilsson på Flatholmen. Paret var de som tidigare skötte trafiken mellan öarna och hos dem känner sig Marcus hemma på riktigt.
Om han behöver hjälp med något så är det i första hand hit han vänder sig. När Jarl närmar sig bryggan möter hunden Fanny upp tillsammans med sin husse Åke Nilsson upp och förtöjer med van hand aktern och fören av båten med ett kraftigt blått rep. Vid Åke och Siv Nilssons brygga finns ett båthus och en verkstad.
– Det som inte finns i Åkes verkstad finns nog inte i verkligheten, han har verkligen allt, säger Marcus.
Inne i verkstaden är det ganska rymligt. Det doftar av olja och metall och alla som någon gång varit i en gammal bilverkstad skulle känna sig hemma här.
Rader med lådor fulla med skruvar och muttrar trängs med upphängda blåkläder och gamla trasiga båtpropellrar. Mitt i lokalen står ett renoveringsprojekt.
En gammal hydrokopter som ska få nytt liv av Åkes händer. I 16 år körde han barn till fastlandet varje dag. På vintern när isarna inte bar ordentligt var hydrokoptern det enda alternativet.
Den stora propellern i aktern av farkosten gjorde det möjligt att färdas både på isen och i vattnet. Men sedan tog barnen slut och verksamheten upphörde.
Uppe i Åke och Sivs kök puttrar kaffet väntande på Marcus. Det har blivit en rutin för alla inblandade att Marcus kommer förbi tre gånger i veckan för att få i sig en kopp kaffe och prata lite om vad som händer i bygden.
Den stora antagonisten i trakten är kustbevakningen och alla runt bordet är överens om att kontrollen av det privata fisket och jakten är för hård och lite väl nitisk.
– Jag tror det är omöjligt att följa varenda regel som finns här ute, säger Siv Nilsson.
Men det finns, som alltid, en annan sida av myntet. Marcus trafik i skärgården är ett resultat av en upphandling och det är bara han som får ta betalt för trafik mellan öarna här. Ibland kan det dyka upp oseriösa aktörer som försöker tjäna en slant på att skjutsa folk för svarta pengar.
– Bemanningskontrollerna som kustbevakningen gör är ju faktiskt bra. Jag har råkat ut för det flera gånger och jag har ju mina papper i ordning. Deras arbete gör att de oseriösa aktörerna gallras ut.
Efter kaffepausen går Marcus och Åke ner mot bryggan och båten Jarl lägger ut och styr kosan mot Östra Skälö igen. I land väntar öbornas tidningar som levererats under tiden båten rundat Eknö. Senare på dagen kommer även posten och det väntar en rad turer för Marcus och Jarl.
Dagen har bara börjat.