Joanna Torneus går frisörlinjen på Västerviks gymnasium. Den 8 januari 2013 satt hon som vanligt på en lektion när det högg till i hennes rygg.
– Det kändes som att ryggen bröts, jag kunde varken sitta eller stå upp.
Hon gick till en sjuksyster som sa att hon skulle uppsöka en sjukgymnast. Under de kommande 14 månaderna blev Joanna Torneus slussad runt i sjukvården. Hon fick reda på att hon hade en utbuktning i en av diskarna i ryggen. Men ingen förstod hur ett så litet diskbråck kunde göra så ont.
Hos sjukgymnasten fick hon remiss till distriktsläkare som i sin tur remitterade henne till ortoped. Tre månader passerade med mycket smärta och många besök på akuten. Väl på ortopedkliniken fick hon en remiss till en ryggspecialist i Linköping. Mellan ortopedkliniken och Linköping tog det ytterligare tre månader då de hade sommarstängt.
I augusti fick hon komma till specialisten i Linköping. De rekommenderade smärtkliniken i Västervik.
– Jag ville få veta vad som var fel. Men de hade inget svar.
Joanna Torneus blev sedan skickad till en psykolog då läkaren trodde att smärtan kunde vara psykisk. Något hon inte håller med om.
– Eftersom smärtan är fysisk så tär den på mig psykiskt, inte tvärtom som de ville få det till.
På dagen ett år efter första smärtchocken hade hon ett möte med smärtkliniken i Västervik. Där kände hon äntligen sig trygg och förstådd.
– Jag vet fortfarande inte vad jag har för diagnos. Men det är något med att mina muskler krampar och mina nerver hamnar i kläm. Musklernas fästen sitter under mitt diskbråck.
Smärtan gjorde att Johanna Torneus missade ett år av sin frisörutbildning. Hon har bland annat svårt att klara av sin praktik och vissa prov, då det krävs att man står upp under en längre tid.
Joanna Torneus har nu gått med en smärta i ryggen i 14 månader.
– Det kändes inte som att läkarna tog min smärta på allvar. Jag har inte fått svar på varför det hände eller om smärtan kommer att försvinna.
Hon säger att hon förstår att utredningar tar tid. Men hon förstår inte hur det kan ta så här lång tid för en 19-åring att få hjälp.
– Det jobbigaste är att jag inte kan vara mig själv. Jag brukade vara en glad person som alltid hittade på saker. Nu är jag arg och ledsen.
Anna Michaëlsson är chefsläkare på Västerviks sjukhus. Hon säger att väntetiden kan kan bero på många olika saker. Dels kan väntetiderna variera mellan olika kliniker, dels kan det ta längre tid om det är brist på personal. Hon säger att det inte är någon skillnad på väntetid mellan olika åldersgrupper utan att det istället beror på hur akuta problem som en patient har.
– Vi har generellt en kort väntetid men jag vet att smärtkliniken kan vara dåligt bemannad och därför ta längre tid.
Anna Michaëlsson säger att hon inte kan uttala sig om en specifik patient men ber samtidigt om ursäkt.
– Vi kan bara beklaga om väntetiden har varit för lång.