Milstenar användes från 1600-talet ända fram till 1900-talets början. Tidigare var en mil olika lång beroende på var man befann sig i landet. Därför uppfördes milstenar som visar samma avstånd oberoende på var i landet man befinner sig. Milstenar hjälpte också resande att se sträckan till närmsta ställe att byta häst till vagnen. Det berättar Susanne Östangård, projektledare på Trafikverket och ansvarig för restaureringen.
– Nu är samtliga milstenar reparerade. De som uppförts i trä har oljats in, de i järn har målats och de som uppförts i sten har rengjorts. Dessutom har vi, där det funnits behov, reparerat postamentet under stenarna, säger hon.
I Västerviks kommun finns 45-50 milstenar och de allra flesta är utplacerade längs allmän väg. Idag må tiden ha sprungit ifrån milstenarna, men såsom en del av kulturmiljön fyller de fortfarande en funktion. Samtliga milstenar är nämligen klassade som fornminnen och därför får de inte förändras eller flyttas utan tillåtelse.
– Om man råkar göra åverkan på en milsten ska man, precis som med alla annan vägutrustning, kontakta oss på Trafikverket, säger Susanne Östangård.
Arbetet har varit tidskrävande. Genom åren har väder och vind farit hårt åt länets milstenar. Projektet påbörjades för 5-10 år sedan och har pågått sedan dess. I Västerviks kommun är det Svevia som utfört det praktiska arbetet. Inventering av milstenarna sker även löpande varje år och skötseln är inskriven i den driftupphandling som Trafikverket genomfört.