Anette Nöteberg var som vem som helst. Man, två barn och jobb som enhetschef inom äldrevården. Samtidigt led hon av stark ångest och tvångstankar – men lyckades hålla fasaden uppe. Tills en dag när den polerade ytan rämnade.
– Jag brakade ihop totalt, men då hade jag mått dåligt ganska länge. Jag hade min första kontakt med psykiatrin som 21-åring. Det var tidigt på den tiden. Numera är det mycket vanligare med unga som mår dåligt än det var då, berättar Anette Nöteberg.
Tillsammans med Gunilla Stieng, som också har en historia av psykisk ohälsa i bagaget, vill hon spräcka fördomarna om att må dåligt i själen.
För Gunilla Stiengs del har de själsliga såren handlat om utbrändhet och till slut en ADHD-diagnos som förklarade varför hennes liv sett ut som det gjort.
– Det finns mycket tabu och skam kring att må dåligt och själv skämdes jag otroligt mycket när jag blev sjukskriven. För att slippa skammen över att inte klara av att jobba gick jag istället ner i arbetstid i början. Det var helt enkelt så genant att inte orka jobba heltid, berättar hon.
Både tillsammans och var och en på sitt håll har Gunilla Stieng och Anette Nöteberg hållit föreläsningar om upplevelser. Tidigare i projektet Brobyggarna, som nyligen avslutades efter tre år, har de hållit föreläsningar både inom och utanför länet. De är överens om att föreläsningarna verkligen behövts – och gör det fortfarande.
Nu är båda två utbildade till vad man kallar "attitydsambassadörer" inom det rikstäckande kampanjen Hjärnkoll. Och attityder är just vad de vill jobba med att förändra.
– Det finns så många fördomar kring psykisk ohälsa. Att alla som lider av det är farliga till exempel, eller att alla med en viss diagnos är på ett visst sätt. Men man är ju inte sin diagnos, utan varje person är ju unik även om man har ADHD eller Aspbergers syndrom, menar Anette Nöteberg.