Det märks att det är en speciell dag när VT träffar Eva Zryd på gymnasiebiblioteket hennes sista arbetsdag. I 33 år har hon funnits där, som en klippa, inspiratör och trygg famn för både kollegor och elever. Men nu väntar livet som pensionär.
Vårt samtal äger rum mitt i biblioteket och det känns lite typiskt för den stil som Eva har velat hålla i sin roll som bibliotekarie. Mitt i smeten, ständigt tillgänglig. Under tiden vi sitter och pratar blir vi avbrutna många gånger. Såväl kollegor som elever kommer förbi, byter några ord, ger en kram – och låter mig framför allt förstå vilken viktig roll Eva har spelat för såväl biblioteket som skolan i stort.
Och visst har hon varit högst delaktig i att det nuvarande biblioteket, som invigdes 2004, blev verklighet. Men det krävde många år av förarbete, diskussioner och – säger Eva – tjat.
– Jag satt som enda kvinna bland en massa herrar i byggruppen och jag tjatade om saker som var viktiga för mig. Det mesta fick jag igenom till slut, säger hon.
Mycket handlade om den konstnärliga utsmyckningen och om att skapa en kreativ miljö. För Eva är ett bibliotek så mycket mer än en förvaringsplats för böcker och andra medier. Tack vare henne har det blivit en trivsam och funktionell oas som både kan skapa sociala kontakter och leda elevernas skolarbete framåt.
– Eleverna i centrum, det har varit det viktigaste för mig. Kommer det en elev och ber om hjälp med något så vill jag helst göra det direkt. Jag tycker inte att de ska behöva vänta.
Genom åren har Eva funnits som stöd för otaliga elever som velat ha hjälp med material till skolarbetet. Något som tack vare digitaliseringen är enklare i dag. Men samtidigt tycker hon att eleverna fått svårare att hitta materialet.
– Många orkar inte hålla fokus så länge och blir otåliga om de inte hittar det de söker efter direkt. Det är lite som samhället i stort – fort in, fort ut, säger hon.
Med enträget arbete har Eva försökt undervisa eleverna i konsten att hitta material. Men hon har också betonat vikten av att plöja litteratur för att inhämta kunskaper.
– Det handlar om att lära sig koppla ihop och känna igen saker som tidigare generationer har gjort. Datorernas intåg i skolan har lett till ett nytt arbetssätt. Visst finns det mycket positivt men det skapar också känslan av att allt kan hittas på ytan.
Hon har satt en ära i att kunna hjälpa elever som haft det svårt i skolan.
– Jag tror att det är bra att det finns andra vuxna i skolan än bedömande lärare. Till mig har eleverna vågat komma och erkänna att de inte förberett sig ordentligt inför ett prov och då har jag kunnat hjälpa dem hitta strategier. Jag har kunnat skjutsa på och ingjuta mod.
Trots ett starkt litteraturintresse, delvis präglat av uppväxten i Vilhelm Mobergs utvandrarbygd Emmaboda, var det ingen självklarhet att Eva skulle bli bibliotekarie.
– Jag ville bli textilkonstnär men det var en utopi att tro att det skulle gå att leva på det.
Hantverket fick förbli en hobby, och är det än i dag. Vägen till bibliotekshögskolan gick via högskolestudier i tyska och svenska och därefter jobb som biblioteksassistent i Upplands Väsby.
Karriären som bibliotekarie började på stadsbiblioteket i Västervik, där Eva jobbade i några år innan hon först blev kultursekreterare och sedan hamnade på gymnasiet. Ett högst medvetet val.
– Jag har alltid trivts i skolans värld. Där finns ett driv, mycket att prata om och många att prata med. Ingen dag är den andra lik, säger hon.
Hon medger att det kommer att kännas konstigt att inte vara på jobbet klockan halv åtta på morgnarna framöver. Men tror inte heller att hon kommer att ha några större problem att fylla sin tid som pensionär.
– Jag är väldigt trädgårdsintresserad och vi har en stor trädgård där vi odlar allt möjligt och omöjligt. Sen är jag aktiv i flera föreningar, jag sysslar med textilhantverk och räknar med att resa och besöka många kulturevenemang. Och läsa, förstås, säger hon.