Anders Steiner fyllde 65 redan i maj. Men han har stannat kvar några månader extra. Han ska bland annat hjälpa oss att klara av valet. Steiner ser fram emot att slippa gå till jobbet när höststormarna ryter utanför fönstret och regntunga moln drar fram över Skeppsbrofjärden.
– Jag gillar höstarna, att gå in i lugnet och mörkret.
Det är en multijournalist (alla tidningsdirektöres våta dröm) som nu lämnar tidningen. Anders Steiner har gjort det mesta som man kan göra på en redaktion. Han har skrivit, fotograferat, filmat och producerat ljudsatta bildspel.
– Det är bara redigeringen som jag inte provat, säger Anders när vi sitter och samtalar på ett av stadens fik.
Steiners väg till journalistiken har inte varit spikrak. Den har gått via bilverkstäder och ett par folkhögskolor. Efter folkskolan började Anders som lärling på Bil & Motorservice i Västervik. Det blev ett antal år som bilmekaniker innan han kom på andra tankar.
Vid 26 års ålder klev han upp ur smörjgropen, drog av sig overallen och tog det första stegen till ett liv med kameran i handen. Plugga eller gå till sjöss var alternativen.
Anders valde bort världshaven. Han började studera på Gamleby folkhögskola. Det blev två år på allmänna linjen. Sedan fortsatte Anders på Hemse folkhögskola på Gotland. Han gick en estetisk linje med inriktning på fotografering. Det blev två lyckliga år bland Gotlands kalkstenar; ett år i skolbänken och ett som kopist på Gotlands Allehanda.
– Jag blev lite förvånad när GA ringde mig. Hur kunde de känna till mig, funderade jag. Det visade sig senare att det var en av mina lärare som rekommenderat mig för tidningen.
Den unge kopisten fick också fotouppdrag med tiden. Under helger fick han plocka fram kamera och penna och ge sig ut på fältet. Det blev några reportage som Steiner fortfarande minns med viss värme.
– Jag gjorde bland annat ett reportage om DBV (De badandes vänner) och ett om Ebba Grön som var förband till Dag Vag vid en konsert. Gruppen var fortfarande okänd och spelade i Solbergaskolans matsal, minns Anders Steiner.
Steiner återvände till fastlandet och hamnade på Smålands-Tidningen i Eksjö som sommarvikarie. Under den tiden blev han vän med Västerviks-Tidningens Vimmerbyredaktör Johny Lindh. Lindh tipsade om att det fanns ett års vikariat på VT:s Gamlebyredaktion. Redaktören skulle till Helsingfors och studera finska!
Den 1 augusti 1980 började Anders Steiner på tidningen. Samma dag tillträdde den nye redaktionssekreteraren, Svante Berg, sin tjänst. Livet på tidningen blev inte vad det varit, om vi uttrycker oss lite försiktigt... Herrarna tävlade med varandra i konsten att dra ordvitsar – av skiftande kvalitet vill vi påstå som genomlidit en och annan.
Hur som helst så ledde det så småningom till en halvtid på fotoredaktionen i staden. Under tiden, i väntan på heltid som kom med tiden, drygade Anders ut inkomsterna med frilansuppdrag.
Det finns många händelser som dyker upp under vårt samtal. En del minnen delar vi, andra är Anders egna. När "Skammens mur" föll i Berlin i november 1989 satt Anders med sin fru framför teven och följde dramat. Steiner ville dit och dokumentera, fotografera och skriva. Men VT:s dåvarande chefredaktör sa NEJ. Anders tog saken i egna händer. Det blev en omskakande vecka i Berlin där Anders mötte unga människor som vågade tro på en ny tid, äldre som oroades för vad det nya skulle innebära.
– Jag sålde reportaget till Norrköpings-Tidningar , säger Anders.
Ett annat minne, av det mer lättsamma slaget, dyker upp. Händelsen utspelade sig under en visfestival i början av 1980-talet. Det var bakom scenen där artisterna håller till. Mikael Wiehe räckte lite skämtsamt in tungan i Björn Afzelius öra... Anders fångade ögonblicket och bilden publicerades. Många år senare ringde det på telefonen hemma hos familjen Steiner.
– Hej, det är Mikael Wiehe! Du tog en bild på mig när jag stoppade in tungan i Björn Afzelius öra. Får jag använda den till en minnes-cd om min vän.
Det fick Wiehe, berättar Anders inte utan att man kan märka en viss stolthet i rösten.
När vi talar fotografering och bilder med Anders nämner han två personer som varit speciellt viktiga för hans personliga utveckling som fotograf: Åke Jäger och Anders Petersen.
Åke Jäger var en god vän här i Västervik. Han hade varit ute och rest och sett stora delar av världen.
– Han var otroligt duktig. Jag blev i det närmaste förhäxad. Han lärde mig ladda film, framkalla, göra kopior och använda kameran som ett uttrycksmedel. Jag köpte en bättre kamera och började fotografera med större allvar.
Det andra namnet Steiner nämner är dokumentärfotografen Anders Petersen. Under en vecka gick Anders en kurs för honom i Malmö.
– Det är den mest inspirerande utbildning jag gått. Han lärde mig ett förhållningsätt till fotograferingen som jag följt sedan dess. Det handlar om mod, våga ta plats, gå nära, hitta det lustfyllda och leka, säger Anders.
Steiner pratar gärna om att han försöker möta människor med djup respekt. Det handlar mycket om ett socialt samspel mellan fotograf och människa. Han försöker alltid förklara vad han vill med sina bilder och respektera de som inte vill vara med.
– Lite vardagspsykologi som alltid fungerar. Jag har aldrig blivit bortkörd eller hotad, säger han.
När Anders nu lämnar tidningen betyder det inte att han slutar att fotografera. Det kommer han fortsätta med så länge han står upp. Vi kan se fram mot några utställningar och kanske en bok vad det lider.
– Jag får fortfarande en kick av att fotografera, säger Anders efter 34 år på Västerviks-Tidningen.
Men han känner en viss oro för yrkets framtid. Den digitala tekniken har stora fördelar, anser han. Samtidigt ser han en risk att yrket håller på att utarmas.
– Det är skillnad på bilder och kort, slår han fast.
Till sist vill Anders Steiner ta tillfället i akt att tacka alla västervikare som ställt upp framför hans kamera i alla lägen; såväl i sorg som i glädjestunder:
– Stort tack till alla!