Liarna vilar vid rasten under stora eken.
Hagens gräs och blommor hålls kort på hagmarken under de stora ekarna. Här i lutningarna kommer liarna väl till pass. Precis som det gick till förr i tiden på gårdarna.
– Det är ett jäkla slit, men jag får både motion och kondition, säger 79-årige Tomas Edmark, som slagit gräs på familjegården sedan han var liten.
2,5 hektar ska slås på vår och sommar för att hålla ned gräs, ekskott och liljekonvaljer som breder ut sig alltmer.
Att slå med lie är ett hantverk som Tomas Edmark är lite orolig ska försvinna, när maskiner tar över, om hagmarken ens hålls öppen.
– Jag gör det för insekterna också. Här har vi alla sju sorters bastardsvärmare som finns. Det är en rödaktig fjärilssort, berättar han.
En ovan slåtterman kan känna av jobbet med lien efteråt. Tomas Edmark vet hur en lie ska hanteras.
– Allra viktigast är att eggen är riktigt vass. Man ska hålla armen intill kroppen, ta korta lugna tag, inte hugga och inte för mycket gräs. Då klarar man ryggen, säger Edmark om tekniken.
Julia Johansson i kjol med förkläde, sjalett och bommulsskorta.
Naturskyddsföreningen och Lofta hembygdsförening är bakom traditionella slåtterdagen i Borsnäs, en bit från Överum. Julia Johansson och Simon Jakobsson är två unga entusiaster med annorlunda liar.
– Det är österrikiska blad av mjukare metall som bankas ut och orven (skaftet) har jag byggt själv, berättar Julia, som själv sytt sina kläderna i sekelskiftesstil.
Efter slåttern ska gräset ska räfsas ihop och sättas på stakar för att torka till foder.
Gräset torkar på störarna.
Tomas Edmarks högaffel i trä är från 1700-talet.
En pinnräfsa helt i trä.
Med en specialorv slår Simon Jakobsson ängsgräset.
Simon Jakobsson, i farsans slokhatt, bryner den mjuka eggen.
Gamla pinnräfsor helt i trä.