Trasiga fönster och övervuxna tomter är ett av resultaten av flera års försummelse.
I tidigare artiklar har VT pratat med både boende i Överum och ägare till flera ödehus för att förstå varför orten plågas av så många övergivna fastigheter. Både villapriset, ett dåligt rykte och otillräckliga åtgärder har lyfts fram som orsaker. Ju fler personer vi pratar med, desto mer ljus kastas åt ett håll, närmare bestämt kommunen.
Överum nådde sin högsta befolkningsmängd runt 1970 då knappt 2 500 personer bodde i orten. Sedan dess har antalet invånare mer än halverats. Med folket försvann affärer, viktig service och, enligt flera personer vi pratat med, även politiskt engagemang för orten.
– Runt 1950- till 1970-talet hade Överums bruk cirka 1000 personer anställda, idag har det knappt 100. Behovet av bostäder, affärer, service och så vidare var ju betydligt större än vad det är idag, berättar Överumsbon Claes Magnusson och fortsätter.
– När jag flyttade hit så hade vi tre matbutiker, Coop här nere, Ica i det stora huset på Linköpingsvägen, en Vivobutik längre bort i bygden och två banker ett stenkast härifrån. När sån viktig service försvinner så försvinner människorna också, berättar han samtidigt som han illustrativt pekar ut genom fönstret i vardagsrummet.
Claes har bott i Överum sedan 1985 och trivs fortfarande bra, speciellt på grund av närheten till naturen. Han tycker att situationen förbättrats något de senaste åren, men är inte blind för ortens fortsatta utmaningar, och dess orsaker. Medan efterfrågan på produkter som tillverkas i Överum inte är någonting som kommunen kan styra över tycker ändå Claes att de under flera år kunnat göra mycket mer för orten.
Claes Magnusson trivs bra i sin nyrenoverade lägenhet. "Det som är viktigt för framtiden är att det kommer in seriösa fastighetsägare", säger han.
– Så är det ju, det finns en bitterhet i Överum mot kommunen. Politiken hittar oftast bara hit när det ska läggas ner någonting, när man ska spara pengar, annars glömmer man bort det, säger Claes och fortsätter:
– Jag kan ta ett skitexempel: Jag har varit delaktig i Tjust Alpina, som har en skidbacke med en lift här i Överum. Vi höll i flera år på med en ansökan till kommunen om att köpa in en snökanon till skidbacken men fick inget tydligt svar. Till slut köpte man en snökanon, men den satte man i Erneberg i Gamleby som inte ens har en skidbacke. Det är symboliskt för hur Västerviks kommun ser på kommunen, säger Claes.
Tomterna till de övergivna fastigheterna är ofta inte heller i så bra skick.
Att kommunen kämpar för att fastigheter inte förfaller och att viktig service, mataffärer och skolor inte försvinner tror Claes är av största vikt om Överum inte ska fortsätta ner i den onda spiral man hamnat i. Extra viktigt säger han är att personer som vill göra något bra för orten hjälps på traven istället för att stoppas. Ett exempel på det är själva huset vi sitter i när vi pratar med Claes.
– För bara några år sedan var det helt sönderslaget här inne, krossade fönster, graffiti överallt på väggarna och taket var dåligt, säger Claes.
Hyreshuset han bor i köptes nämligen på auktion av bland annat Simon Bergman och Sonny Andersson för ungefär ett drygt år sedan. Sedan dess har Simon och Sonny renoverat nästan hela huset vilket lett till att flera nya hyresgäster flyttat in.
Simon Bergman och Sonny Andersson framför hyreshuset i Överum de till stor del renoverat färdigt.
– Det är roligt att man kan vara med och försöka vända den negativa trenden. Vi har fått väldigt bra respons från folk som är tacksamma för att vi tagit tag i att fixa huset, säger Simon.
Simon är, liksom Claes, hoppfull om Överums framtid men menar samtidigt att kommunen måste ta ett större ansvar för att hålla liv i bygden.
– Idag bryr de sig inte så mycket om kommunen som inte är i Västerviks innerstad. En sak de skulle kunna göra är tillåta ändringar i detaljplanen snabbare. Jag förstår att vissa byggnader är kulturarv men andra till exempel varit Ica-butiker. Att man då ska behöva vänta tre till sju år när man vill göra något bra är riktigt tråkigt, säger Simon.
Att Överum påverkas av industriarvet och kommunens kulturarvsprogram har vi skrivit om i tidigare artiklar, bland annat om den då nyinflyttade fastighetsägaren Anders Larsson som 2020 ville bygga ett garage men som fick strikta förhållningsorder vilket gjorde projektet svårare och dyrare. Länsmuseet hade tyckt till om hans bygglovsansökan och slagit fast att huset var särskilt värdefullt utifrån närheten till bruksområdet, och därmed omfattades av ett "förvanskningsförbud".
My Dahling, som sålde huset till Larsson, uttalade sig bekymrat i artikeln över länsmuseets uttalande, som hon tyckte hindrade ortens utveckling. "Det kommer bara bli sommarstugegäster här till slut", menade hon.
Kommunstyrelsens ordförande Harald Hjalmarsson känner till kritiken mot kommunen och tror att det finns mer de kan göra åt ödehusen.
Kritiken från Överumsborna är något som kommunstyrelsens ordförande Harald Hjalmarsson (M) känner igen sig i. Just när det kommer till att snabba på processen med detaljplaner säger han att det tyvärr lagligt sett inte är möjligt att få det snabbare än ett år. Han tror ändå att det finns flera saker kommunen kan göra för att förbättra situationen.
– Jag är helt säker på att det viktigaste vi kan göra är att ha en dialog med befolkningen på plats och ställe. Jag ser positivt på framtiden när det kommer till vår landsbygd men då gäller det att vi inte på något sätt sinkar eller släpar efter utan skapar de förutsättningar som behövs.
Ett steg i rätt riktning säger Hjalmarsson kan komma i början av nästa år.
– Då ska vi genomföra ett femtontal så kallade dialogmöten ute på olika orter där vi kan ta del av de synpunkter och åsikter som finns. Samhällsbyggnadsenheten kommer leda det projektet och jag vet att det bland annat kommer ske i Överum. När vi är närvarande på det sättet och lägger ner det engagemanget så kan det bidra väldigt mycket till att skapa framtidstro.