Exempel på mineraliserad gång med sällsynta jordartsmetaller (REE-fosfatmineralen xenotim och monazit ) i Olserum.
Fyndigheten av sällsynta jordartsmetaller har varit känd i decennier men fick ny aktualitet i förra veckan när myndigheten Sveriges Geologiska undersökningar, SGU, klassade området som riksintresse.
Det betyder att SGU avråder från åtgärder på platsen som kan försvåra utvinningen av metaller.
Kommunstyrelsens ordförande Harald Hjalmarsson (M) säger att riksintresseförklaringen inte kommer som någon överraskning för kommunen. Samtidigt tycks det vara något som han tar emot med blandade känslor. Han trycker på att det långt ifrån är klart med någon brytning. Nyligen fick företaget Ragnar Exploration tillstånd att genomföra ytterligare undersökningar.
– Jag kan lova att kommunen kommer att vara extremt noggrann om det kommer en ansökning om brytning, och lägger till att han personligen är "ytterst tveksam" till en brytning.
– Det innebär att man offrar ett oerhört vackert naturområde. Personligen tycker jag att det väger tyngre än eventuella arbetstillfällen.
Där är han kritisk till dagens lagstiftning som han anser är föråldrad. Inte ens markägaren kan motsätta sig en brytning om det visar sig finnas en förekomst av intresse.
SGU skriver i sitt beslut att Olserumsfyndigheten tillsammans med Norra Kärr utanför Gränna anses vara några av de mest attraktiva fyndigheterna av sällsynta jordartsmetaller i Europa.
Det finns flera skäl till intresset för de sällsynta jordartsmetallerna:
• De används i dag i en mängd olika produkter som är helt nödvändiga för modern teknologi, skriver SGU och räknar upp vindkraftverk, elbilar, modern kommunikation och i försvarsindustrin. Jordartsmetallerna går inte heller att ersätta med andra metaller.
• Det finns en säkerhetsaspekt. I dag kontrollerar Kina den mesta brytningen av jordartsmetaller. EU anser att Europa behöver bli mer självförsörjande.
• Granskningar har visat att mycket av dagens brytning lämnar en stor miljöskuld efter sig. Förespråkare av brytning på närmare håll, menar att här skulle vi kunna genomföra en renare brytning.
Talar inte det för ett ja?
– Man får väga olika intressen mot varandra, och då tror jag inte att Olserum är en lämplig plats, svarar Hjalmarsson.
Han hänvisar till den andra välkända fyndigheten i Sverige: Norra Kärr. Där har man kommit längre i planerna, och där finns ett lokalt motstånd.
– Vi har tittat på vad som händer där. Det kommer att bli ett dagbrott, och det är förenat med stora risker för miljön med utsläpp av lakvatten.
Peter Åkerhammar, utredare på SGU, säger att myndigheten inte beaktat något annat än geologin när man pekat ut platsen som riksintresse. Det betyder att det kan finnas fler intressen på en plats som måste vägas in vid ett beslut om att tillåta brytning.
Hur kan vägen till en eventuell brytning se ut?
– Det är en lång väg. Först måste man få en bearbetningskoncession på området, förklarar Peter Åkerhammar.
För att få koncessionen krävs att man bevisat att det finns en fyndighet, och att det är ekonomiskt att utvinna den. Koncessionen är dock bara ett steg på vägen.
– För att få bryta krävs ett miljötillstånd från mark- och miljödomstolen. Därefter en markanvisning som verksamhetsområde för en gruva. Har man kommit så långt så krävs plan- och bygglov för eventuella byggnader som behövs på området, säger Åkerhammar.
Det låter som att det tar tid...
– Vi pratar om åratal, definitivt, svarar Åkerhammar.